SÅNGRA, v.; anträffat bl. i pr. sg. pass. -as.
Etymologi
[sv. dial. sangra, sjunga slarvigt; jfr fvn. sangra, brumma, nor. dial. sangre, åstadkomma vinande ljud; liksom SÅNG sannol. till o-stadiet av SJUNGA. — Jfr SÅNGLA]
(†) åstadkomma ihållande, utdragna, om sång påminnande ljud (jfr SÅNG 1 c α). Mångestädes i wåra Församblingar både när Herrans Nattward uthskifftas och andra Stunder under Gudztiensten allena Sångras på Speel och Orgor. Ekman Siönödzl. 172 (1680).
SAOB
