publicerad: 2001
SÅNING så3niŋ2, r. l. f. (Lind (1749) osv.); best. -en; pl. -ar. ((†) m. Sahlstedt (1773), Dähnert (1784)).
Ordformer
(så- (-åå-) 1611 osv. såd- 1597 (: Wtsådningh)—1741. sån- 1721—1790 (: sånnings-tiden))
Etymologi
motsv. SÅ, v. 1: sådd (se SÅDD, sbst.2 1), sående; äv. konkret(are), dels om enskild omgång av sådd, dels om resultatet av sådd, särsk.: (växande) gröda; äv. dels allmännare (se a), dels övergående i utvidgad anv.: tid att så; utom ss. förled i vissa ssgr, numera bl. ålderdomligt l. bygdemålsfärgat. Forsius Phys. 195 (1611). Stridsberg Åkerbr. 20 (1727; om gröda). Såningen af Tall och Gran sker om våren, så snart fröen äro samlade. VetAH 1748, s. 266. Twå och tre års gamla ärter äro bäst til sånings. Brauner Åker 78 (1752). En visa i såningen. Larsson I By ByBonde 43 (1907). Rotehållarna hade styrt om sitt eget vårbruk först och skjutit upp såningen på torpet till sist. Moberg Rask. 96 (1927). SvOrdb. (1986; med uppgift om att ordet är ålderdomligt). — jfr FRÖ-, HAND-, IN-, KLÖVER-, RAD-, RÅG-, SJÄLV-, SKOGS-, UT-SÅNING. — särsk.
a) i ä. vetenskapligt språk, dels i fråga om odling av bakterier, dels i fråga om insekts äggläggning. Linné Vg. 155 (1747). Såning af tuberkelbaciller på glycerinbuljong. LAHT 1900, s. 292.
b) (numera föga br.) i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. om vad en människa uträttar under sin livsgärning (l. viss period av sitt liv), i sht med tanke på resultatet. Tiden och hela det jordiska lifwet är ett utsäde för ewigheten och himmelen. Den menskliga lefnaden är en oupphörlig såning och skörd. Rogberg Pred. 2: 423 (1828, 1835). Lagerskörd för femtiårig såning. Cygnæus 9: 14 (1840). Runeberg (SVS) IV. 1: 69 (1857).
Ssgr (utom i SÅNINGS-MAN, -TID numera mindre br.): SÅNINGS-APPARAT. såapparat, såddapparat. TTekn. 1861, 1: 29. PT 1907, nr 250 B, s. 1. —
-ARBETE~020. arbete med sådd; äv. bildl. Hagberg Pred. 6: 16 (1820; bildl.). SocÅb. 1943—44, s. 86. —
-DAG. jfr dag I 3 o. -tid. LBÄ 17: 84 (1798). Urani dag är gammal såningsdag för (lin). Juhlin-Dannfelt 246 (1886). FoF 1940, s. 3. —
-FÖR. (†) om jord: som är i sådant skick att den kan besås med gott resultat; jfr för, adj. 2. Förfarne åkermän .. pläga smaka och luckta på jorden och veta deraf at säija när hon är såningsför. VetAP 1: 23 (1739). —
-MAN. (numera företrädesvis i högre stil, i sht om ä. förh.) man sysselsatt med sådd, särsk.: man som sår, i sht för hand; i sht mer l. mindre bildl.; jfr -karl. Adlerbeth Buc. 59 (1807). SKN 1841, s. 4 (bildl., om publicist). Och hvilken förträfflig figur inom den bukoliska poesien var inte såningsmannen, där han vandrade med såningsskäppan i sin breda läderrem hängande framför bröstet. Ahlgren Papir. 39 (1901). Såningsmän på Guds rikes åker. Silén Såningsm. (1915; boktitel). Förstån I icke denna liknelse, huru skolen I då kunna fatta alla de andra liknelserna? — Vad såningsmannen sår är ordet. Mark. 4: 14 (Bib. 1917). —
-MASKIN. såmaskin. VetAP 1: 63 (1739). TT 1941, K. s. 66 (för utspridning av gödningsämne). SAOL (1998). jfr drill-, frö-, rad-såningsmaskin. —
-TID. såtid; äv. (o. numera nästan bl., i högre stil) mer l. mindre bildl.; jfr -timma. Broman Glys. 1: 419 (1728). (Unga män) hvilka nu utgå från läroverket och hvilka endast då med heder kunna bära den hvita mössan, om de .. kunna säga vid sig sjelfva, att deras barndom och ungdom varit en såningstid för framtiden. Rundgren Minn. 3: 156 (1883, 1889). —
Avledn.: SÅNINGSBAR, adj. (numera mindre br.) möjlig att beså, såbar. Ett par dagars sol och blåst var tillräckligt för att göra jorden såningsbar på högre belägna ställen. SD(L) 5 ⁄ 5 1902, s. 2.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content