[jfr nor. nn. seltre; jfr äv. ä. d. salte, sällträ, nor. dial. selte, bollträ; ssg med TRÄ, slagträ; förleden, liksom formen sältra, sannol. till sälta, v., i en eljest icke anträffad bet.: slå l. kasta l. bränna i bollspel (jfr nor. nn. selte, kasta), sannol. bildl. anv. av sälta, ge sälta (se SÄLTA, v.) (l. till SÄLTA, sbst.4); se SEkbo i Landsm. 1983, s. 45 ff. — Jfr SÄLTA, sbst.4]
(numera företrädesvis i skildring av ä. förh.) slagträ, bollträ; jfr SÄLSTER, SÄLTA, sbst.4 Arvidi 66(1651; i rimlista). Att Thorer fick sältran i hufwudet. Reenhielm ThViik. 44(1680). Tillbehören till cricketspelet äro sällträ, bollar och grindar. Hagdahl DBäst. 167(1885). Bollspelen .. voro särskilt omtyckta och övades flitigt .. Bollen framdrevs med ett svarvat s. k. sällträ eller slagträ av något mer än en alns längd. ÅbSvUndH 59: 5(c. 1920). En ur motståndarlaget skulle ”ge upp” bollen och en tävlande skulle försöka slå bort den med sällträet — en försvarligt tilltagen träpåk. ÖgCorr. 7 ⁄ 11 1966, s. 10. Sällträ .. (dvs.) bollträ. SvOrdb.(1986). — jfr MALJ-SÄLLTRÄ.
