[sv. dial. sänk, motsv. fvn. søkkr, m., sjunkande, nedsjunket tillstånd, nor. nn. søkk, m., nedsjunkande; jfr SANK, sbst.2; till det avljudsstadium av SJUNKAsom föreligger i ipf. sg. av detta v., o. i SÄNKA, v.1 — Jfr SÄNKA, sbst.1]
(†) i uttr. i sänk, om förhållandet att ngn l. ngt sjunker l. bringas att sjunka o. d.; anträffat bl. dels i uttr. rida sig i sänk, ridande störta i djupet, dels i uttr. draga ngt i sänk, bringa ngt att sjunka; jfr SANK, sbst.2 PolitVis. 148(c. 1550). Sist fäster man (vid ållådan) twänne likwigtiga stenar, en wid hwardera ändan af lådan, hwilke böra wara så store, och icke mindre eller större, än at de wäl kunna draga lådan i sänk. Schultze Fisk. 99(1778). jfr: Andra uttryck för ’sjunka’: sänka sig, komma i sänk? LandsmArkFrågel. 29: 5(1930).
SAOB
