SÄNKA säŋ3ka2, sbst.3, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[av eng. sink, avloppsrör, avloppsbrunn, vask, sänka, till sink, sjunka (se SJUNKA), med anslutning till SÄNKA, v.1]
(i fackspr., i sht meteorol.) om process som bortför ett ämne ur (o. därvid renar) atmosfären l. annan reservoar; äv. om ämne där sådan process försiggår; stundom närmande sig bet.: utflöde. Rhode KompLuftföroren. 6 (1982). Källor och sänkor behöver inte vara transporter med t ex luftströmmarna genom reservoarens gränser utan kan också utgöras av bildning eller borttagande genom kemiska transformationer inne i reservoaren. Därs. 7. Vad rapporten inte behandlar i någon större omfattning är olika sänkor, alltså hur mycket koldioxid som på naturlig väg tas upp av levande växter eller binds i olika former av sediment. GbgP 25 ⁄ 4 1991, s. 7. Lösning i havsvatten (är) en sänka för koldioxid i atmosfären och nederbörd en sänka för vatten. NE (1995). Förslaget tillåter .. handel med utsläppsrättigheter och ger länderna möjlighet att utnyttja så kallade sänkor vid beräkningen av sina utsläpp. GbgP 10 ⁄ 12 1997, s. 30.
