SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2002  
SÄPPEL, m.; utom i sg. obest. anträffat bl. i pl. sepler.
Ordformer
(sepell 1659. sepler, pl. 1584)
Etymologi
[fsv. säppal, n.?, krans, sv. dial. (Estl.) säppel, brudkrona; jfr fd. seppel, siæppæl, (brud)krans, krona, fvn. sapol, sappel, sjappel, m. l. n., krans, halsband, mlt. sappel, seppel, schappel, n., krans, guldring om håret, mht. schap(p)ël, schep(p)ël, t. schappel, schäppel, krans, huvudprydnad; ytterst av ffr. chapel, krans, huvudprydnad (fr. chapeau, hatt), motsv. it. capello, hatt (se KAPELL, sbst.2). — Jfr SIPPA, sbst.2]
(†) om ett slags huvudprydnad, krans. Små Sepler — 60 st. TullbSthm 24 ⁄ 7 1584. En förgyllt Sepell. BoupptSthm 29 ⁄ 8 1659.
Spoiler title
Spoiler content