SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2002  
SÄRK sær4k, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (GripshInvent. 1549 osv.) ((†) -er BtFinlH 3: 251 (c. 1550), Broman Glys. 2: 96 (c. 1730)).
Ordformer
(sark (-ck) 1668—1738. seerk 1583. serk (-ck) 1549—1882. serkiar (-ck-), pl. 1549—1675. serkie- i ssg 1590 (: serkie spenne). sierk 1594 (: leroffz sierk). särk (-æ-, -ck) 1523 (: Særkewæff) osv. særkia- i ssg 1562 (: særkialærifft). särkien, sg. best. 1644)
Etymologi
[fsv. särker; liksom fd. (d.) særk, skjorta, fvn. serkr, nor. serk sannol. av feng. serc, m., sidoform till sierce, f., sannol. av mlat. sarica (jfr senlat. sareca), ett slags skjorta, sannol. av lat. serica, eg. fem. form av sericus, siden- (se SARS o. SILKE), varav sp. sarga, fint linnetyg, rumänska sarica, ett slags överrock (jfr äv. ry. soročka, skjorta, av ett icke anträffat sorka, ytterst av mlat. sarca, ett slags skjorta, av senlat. sareca (se ovan))]
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) skjortliknande mer l. mindre långt klädesplagg. VarRerV 18 (1538). (När Sankt Sigfrid predikar) Tå är han klädd i hwitan särck. Prytz OS F 3 a (1620). (Under brynjor, pansar eller harnesk) hade man vapentröja, pansarskjorta eller serk, och utöfver alltsammans en vapenmantel, kjortel eller jacka. Strindberg SvFolk. 1: 312 (1882). Det klack till i honom när han såg .. (barndomsvännen) i fotsid vit särk och svart kåpa .. Michael förklarade att han hörde till (dominikaner)orden. Edqvist MännÖ 45 (1971). — jfr BRUDGUMS-, BRYN-, BÄR-, MÄSS-SÄRK.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh. l. vard. l. skämtsamt) om företrädesvis för kvinnor avsett (med ärmar försett), i mer l. mindre mjukt material o. i ett stycke l. med neder- o. överdel tillverkat klädesplagg, täckande bålen (o. armarna) o. mer l. mindre av benen, avsett att bäras närmast kroppen; särsk. i uttr. i bara särken; jfr LINNE 4, LINNTYG 2, SKJORTA, sbst. VarRerV 17 (1538). Di haffuua sedtth honom legiath i sengh medh henne medh blåthe skiorthenn och hun(n) medh ehnn serck. TbLödöse 109 (1589). 1 Särck medh slesings öfwerdehl. BoupptSthm 1675, s. 1619 a. Qwinfolken gingo i särken med grått förkläde och trä-skor, samt hade ofta en list om lifwet. Linné Sk. 119 (1751). Särk .. (dvs.) Lintyg af den form som quinnokönet brukar. Förekommer blott i låg styl och sjelfsvåldigt tal; man säjer eljest Lintyg, linne. Weste FörslSAOB (c. 1817). Moster Methusalem .. höll på att hoppa upp ur sängen i bara särken. Lindström Leksaksb. 52 (1931). Varenda trasa jag har på mig är lånad, började jag. Från särken till klänningen och skorna. Martinson MötDikt. 300 (1950). — jfr HÖSTA-, KVINNO-, LINNE-, NATT-, RYNK-, SKÖRDE-SÄRK m. fl. — särsk.
a) i ordspr., särsk. dottern far (tråder l. kläder sig) gärna i moderns särk, betecknande att dottern tar moderns vanor. SvOrds. A 4 b (1604).
b) (vard.) med huvudsaklig tanke på sådant plagg använt ss. nattlinne. SAOL (1986).
c) i fråga om växt där ngn del påminner om en särk; i benämning på växt, särsk. jungfru Marie särk (se JUNGFRU 3 a δ). — jfr PIGE-SÄRK o. JUNGFRU-SÄRKAR.
Ssgr (i allm. till 2): A: SÄRK-ADEL. (numera föga br.) adel (se d. o. 2) på mödernet. Weste (1807). Dens. FörslSAOB (c. 1817).
Ssg (numera föga br.): särkadels-tragik. Lidman Vällust 40 (1957). —
-FÄSTE. (särk- 1765—1822 (: filegrams Särkfästen). särka- 1715) (†) fäste (se d. o. 7) för särk, särkspänne; jfr -silver. VDAkt. 1715, nr 46. Kulturen 1978, s. 42 (1765). —
-KRAGE. (numera bl. tillf.) Sven Nilsson har 1819 antecknat från Ö. Hoby i Ingelstad: ”Särkkragen är hög och styv .. I kragen en stor sölvknapp”. Svensson SkånFolkdr. 127 (cit. fr. 1819). —
-LÄRFT. (särka- 1562. särke- 1549) (†) lärft (se d. o. 1) för särk. GripshR 1549. VadstKlUppbB 108 (1562). —
-NEDERDEL~002, äv. ~200. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr neder-del b. BoupptSthm 1667, s. 658. —
-SILVER, förr äv. -SÖLV. (särk- 1822—1914. särka- 1787—1980. särke- 1737—1775) (förr) jfr -spänne. Ett st. särke silf(ver) med 12 löf. Svensson SkånFolkdr. 328 (cit. fr. 1737). Lintyget fästes under halsen med särckesilfwer (ett litet spänne). Lönqvist Bara 20 (1775). —
-SPÄNNE. (särk- 1804 osv. särka- 1650—1798. särke- 1590—1680 (: Sölfwer Särckespänne)) (förr) spänne (se d. o. 1) l. sölja avsett l. avsedd att hålla ihop halssprund på särk; jfr -fäste. De haffua .. slagiett bellthe spenngier, kope sppenne, och serkie spenne, och annett wttaff ehn gammull kiettill aff messinngh. TbLödöse 175 (1590). Små särk spennen förgylte. BoupptVäxjö 1804. —
-SÖLV, se -silver. —
-ÄRM. (särk- 1689 osv. särke- 1596—1621) (utom i skildring av ä. förh. numera bl. tillf.) 3SthmTb. 2: 5 (1596). Särkärmar af finaste lärft och med blått broderade linningar. Tersmeden Mem. 4: 227 (c. 1790). Hon .. satte sig till spinnrocken i bara särkärmarna. Spong Näv. 145 (1942).
B (†): SÄRKA-FÄSTE, -LÄRFT, -SILVER, -SPÄNNE, se A.
C (†): SÄRKE-LJUGARE. halskläde; jfr ljugar-ärm. BoupptSthm 19 ⁄ 7 1652. —
-LÄRFT, se A. —
-MUSSLA. särkspänne i form av en mussla (jfr d. o. 3). VDAkt. 1684, nr 111, Bouppt. —
-SILVER, -SPÄNNE, se A. —
-VÄV. vävnad för särk. G1R 1: 153 (1523). —
-ÄRM, se A.
Spoiler title
Spoiler content