SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2002  
SÄRSKILJA 3r~ʃil2ja, v. -skiljer (i pr. sg. pass. -skiljes l. -skils, äv. -skiljs), -skilde, -skilt, -skild, äv. -skiljde, -skiljt, -skiljd; o. -SKILJAS -ʃil2jas, v. dep. -skiljes l. -skils, -skildes, -skilts, ibland -skiljs, -skiljdes, -skiljts. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
Ordformer
(isär- 1897. sär- 1631 osv. -a 1631 osv. -as 16311928)
Etymologi
[ssg av SÄR o. SKILJA. — Jfr SÄRSKILJNING, SÄRSKILLING]
jfr SÄR I 2 o. SÄRSKILD anm.
I. tr.
1) (†) dela (ngt) i två l. flera delar, splittra; äv. i utvidgad l. bildl. anv.; jfr SKILJA I 6, SÄR-DELA. Att föra krijget in på Sverige, ähr inthet till att förachta, och kan fuller medh een måttelig armée skee; ähr och troligit, att .. (danske kungen) inthet skall låtha till att särskillia E. K. M: tts krafter och tvinga oss till vår egen värn. AOxenstierna 6: 35 (1631). Ändteligen må wi ock gifwa derpå aktning, at genom subtrahering och dividering uplöses och särskiljes det, som genom addering och multiplisering är sammansatt. Palmquist Räkn. 12 (1750).
2) (numera föga br.) sära (se d. o. I); jfr SKILJA I 3. Han särskiljer fina bleka läppar till ett leende. Kullberg Portf. 283 (c. 1850).
3) avgränsa (ngt); jfr SKILJA I 5. Radsådd, då sådden sker i bredare eller smalare ränder, hvilka särskiljas genom obesådda tegar af efter omständigheterna vexlande bredd. Björkman Skogssk. 138 (1868). Dykande upp invid ett av de många skär, som särskilja de båda vattnen, såg hon solklotet dansa i djupet. Dahllöf Skumr. 84 (1917).
4) skilja (ngt) (från ngt annat), dela upp (ngt), sortera; jfr SKILJA I 7. Infordrades Andreas Buræus och tillspordes, om han och dee hans medcolleger intet pläga särskillja hvars åhrs acta för sigh. RP 6: 88 (1636). Tvångsarbete skall förrättas i allmän tvångsarbetsanstalt, så ordnad att för brott straffade i allmänhet särskiljas från andra. SFS 1885, nr 27, s. 4. Särskiljandet av fröna från själva bomullen sker medelst särskilda maskiner. Leander TidnHand. 80 (1926).
5) i tankarna l. vid varseblivning urskilja (ngn l. ngt); jfr SKILJA I 25. När Fiskare slå efter honom, så hänger .. (fisken Polypus) sig fast wid en stenklippa; och hwad färg samma klippa hafwer, den tager ock Polypus an, på det han af Fiskarena ei må igenkännas, ei eller från klippan särskiljas. Bliberg Acerra 156 (1737). Svensken blickade efter .. (zigenerskan), så länge han kunde från vägens skuggor särskilja hennes smidiga, luftigt hänsväfvande gestalt. Kullberg SBer. I. 1: 43 (1847). En enastående undersökning har utförts för England. Man har här följt en generations aftagande .. med särskiljande i hvarje fall af dödsorsaken. EkonS 2: 38 (1894). Örat kan ej särskilja två på varandra följande ljud, om tiden mellan deras ankomst till örat är mindre än 0,1 sekund. Bergholm Fys. 4: 16 (1925).
6) i fråga om det förhållandet att ngn uppfattar l. behandlar ngt l. ngn ss. enskild enhet l. kategori; jfr SKILJA I 27 o. SÄR-HÅLLA. Altså skola och böra the Swenske, så wäl som andre Tungomåls Skriffter, särdeles och wissa Teckn eller Märken hafwa, vthaff hwilke man kan see och afftaga, hwilke Ord i berörde Skriffter höra tilsamman, och hwilka måste särskilias, på thet at Meeningen på the sammanskreffne Orden, rätteligen må begrijpas och fattas. Arvidi 211 (1651). Alla de under ofvanstående namn beskrifna formerna likna hvarandra så nära, att man ej synes hafva tillräckliga skäl till deras särskiljande. Linnarsson VgCambr. 66 (1869). Snart kunde hon inte särskilja den himmelska fröjden, som nyss fyllt henne, från den jordiska glädjen att vara tillsammans med Nils. Krusenstjerna Pahlen 2: 123 (1930). Bland sockerarterna särskiljer man sammansatta och enkla. StKokb. 6 (1940). Lessings uppsats går ut på ett särskiljande av entusiasm och svärmeri. Werin Ekelund 2: 82 (1961).
7) vara utmärkande l. kännetecknande för (ngn l. ngt) i förhållande till ngn annan l. ngt annat, göra olik; särsk. i uttr. särskilja ngn (l. ngt) från ngn (l. ngt); äv. i p. pr. (jfr slutet α, β); jfr SKILJA I 29. Alla särskiljande Namn på män och quinnor. JBureus (c. 1640) hos Lindroth Bureus 122. (Inga av S. Columbus dikter) förråda de fria idealiska åsigter af verlden .. eller den .. skapande Fantasien, som utgöra den ägta Skaldens särskiljande egenskaper. Hammarsköld SvVitt. 1: 128 (1818). Hvad är det, som särskiljer .. (ett pronomen) ifrån Nomen? Pipon SprGr. III (1872). De särskiljande dragen mellan de två sångarterna (hos svanarna). NatGöinge 1957, s. 1. Lukten särskilde honom från alla andra. Gardell Prärieh. 245 (1987). — särsk. språkv. i p. pr.
α) disjunktiv (se d. o. I 2). Löfgren TySpr. 95 (1885).
β) om karakteriserande attribut: som skiljer person l. sak l. företeelse (från ngn annan l. ngt annat l. ngra andra); motsatt: beskrivande; i sht förr äv.: som hänför substantiviskt huvudords referent till viss klass, klassificerande. Vid särskiljande attribut är språkbruket vacklande. Å ena sidan t. ex. Primitive (Prehistoric) man urmänniskan .. å andra sidan t. ex. The modern man .. is (osv.). (Elfstrand o.) Gabrielson 20 (1945). Frasen de bråkiga barnen kan .. betyda dels ’de av barnen som är bråkiga’ (särskiljande), dels ’barnen, som är bråkiga’ (beskrivande). Malmgren AdjFunktSv. 55 (1984).
II. refl.
1) (†) lösgöra sig från förbindelse l. kontakt med (ngn l. ngt); jfr SKILJA III 8. Med det inåtvända kontemplativa lynne, som ofvan i några få drag antyddes, har finska folket, alltsedan det särskilde sig från stammen, gått i tusenårig politisk barndom. Topelius 23: 53 (1843). Genom dessa reglor (för inskränkt valbarhet) särskiljde sig de särskildta stånden ännu bestämdare än förut ifrån andra samhällsklasser. Svedelius Statsk. 1: 102 (1868).
2) (†) avlägsna sig; jfr SKILJA III 11. Då på fältet Fourageras skal, får Fouragererne sig ej särskilja för än det tillåtes, och betäckningen där til säkerhet gifwit. ReglInf. 1751, s. 461.
3) (†) dela sig, splittra sig. En inre .. nödvändighet drifver henne (dvs. filosofiska fakulteten) tydligen, att särskilja sig till två kretsar af vetenskaplig verksamhet. Atterbom PhilH 93 (1835).
4) (numera mindre br.) (för ngn) framträda ss. en enhet, bli synlig; jfr SKILJA III 20. Bland mängden av de namn, som i .. ofta nog bittra strider förde de nya, andliga rörelsernas talan, särskilja sig några, vilka .. stå såsom mäktiga banbrytare och vägröjare. RisebergaB 297 (1931). Ymer 1950, s. 41.
5) (numera mindre br.) avvika, vara olik; jfr SKILJA III 21. Elgström Frunt. 4 (1809). Den Amerikanska Stammen .. tros härstamma från den Mongoliska och .. liknar den i åtskilligt, men särskiljer sig från den genom en högre växt och en kopparfärgad hy. Palmblad LbGeogr. 86 (1835). Båtyxefolkets lerkärl särskilja sig .. från andra genom sin snörornamentik. SvGeogrÅb. 1949, s. 161.
III. dep. (o. i pass. närmande sig dep.).
1) (†) om kollektiv: upplösas; jfr SKILJA IV 10 d. Denne tractat .. kundhe någorlunda holla köpmännen tilsammans, att icke heele compagniet särskeldes. AOxenstierna 6: 402 (1631).
2) (numera föga br.) i uttr. särskiljas från ngt = II 5; jfr SKILJA IV 16. Att tillämpa lagens följd tillhörde, likasom i England, Domhafvanden; hvilket ock ganska bestämdt särskiljes från Nämndens befattning. Nordström Samh. 2: 836 (1840). Ännu härskade den gamla regeln, att palatsen särskildes från andra stora byggnader genom bottenvåningens avvisande gallerfönster. Lagergren Minn. 7: 52 (1928).
Avledn.: SÄRSKILJBAR, adj. som är möjlig att särskilja, särsk.
1) till I 5. Lera består av med blotta ögat ej särskiljbara delar. LmUppslB 552 (1923).
2) till I 6. (Sillgrisslor från Helgoland o. Engl.) utgöra särskiljbara raser, avvikande från den mera högnordiska, typiska rasen. Lönnberg SvFåglFlyttn. 169 (1935).
SÄRSKILJELIG, förr äv. -SKILLIG, adj. (-skiljelig c. 18201889. -skillig 16511680) (numera föga br.) till I 6: särskiljbar. Then Triumpherande Parnassus. Föreställes vthi tree särskillige Cortin-öpningar. Stiernhielm Parn. (1651, 1668). Björkman (1889).
Spoiler title
Spoiler content