SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2002  
SÄRSKILLING, m. ⁄ ⁄ ig.
Etymologi
[avledn. av SÄRSKILJA]
(†) person som ”särskiljer sig” (jfr SÄRSKILJA II 1) l. avviker från (påbjuden) kyrklig enhällighet l. trosriktning o. d. Hvad Vörå och Nycarleby särskillingar angår följer härhos kyrkoherdarnas skrifteliga underrättelse från bägge orter. FinKyrkohSP 3: 125 (i handl. fr. 1753). Särskillingar och andre Swärmare beropa sig utan skäl på det, som Lutherus .. synes hårdeligen skrifwa emot Kyrkors byggnad och prydning. Borg Luther 1: 2 a (1753).
Spoiler title
Spoiler content