TANGARA taŋga3ra2, f. l. r.; best. -an; pl. -or; förr äv. TANAGRA, f. l. r.; pl. -er (Lindström Bates 75(1872)) l. -or (Dalin(1854)).
Ordformer
(tanagra 1836—1891. tangara 1932 osv.)
Etymologi
[jfr eng. tanager, tangara, fr. tangara, nylat. tanagra (Linné 1776); av port. tangara, av tupi (sydamer. indianspr.) ataka’ra, som hoppar fram]
zool. (individ l. art av) fågelfamiljen Tanagridae (som numera ofta förs in under familjen Emberizidae), av ordningen tättingar, praktfink; särsk. i pl., om familjen. Tanagra är ett med finkarna nära förwandt slägte. Hartman Naturk. 198(1836). Tangarorna tillhör helt Nya världen och utgör ett påfallande inslag i Sydamerikas rika fauna. DjurVärld 10: 520(1963). — jfr PRAKT-TANGARA.
