[jfr ä. t. tangentiell; av fr. tangentiel; etymologiskt identiskt med TANGENTIAL. — Jfr TANGENT]
(i fackspr.) som liksom en tangent (i en punkt) sammanfaller med (men icke skär) en kurva; äv. dels allmännare: som tangerar, dels i utvidgad anv.: anordnad l. placerad liksom l. riktad parallellt med tangenten till en kurva l. cirkel l. sfär; ofta ss. adv.: i tangentens riktning; särsk. i uttr. i tangentiell riktning, i tangentens riktning; jfr TANGENTIAL. Pasch ÅrsbVetA 1842, s. 3. Tangentiel skrift. ASScF XXIV. 1: 29(1899). Den dammbemängda luften införes tangentiellt i cyklonens öfre cylindriska del (på dammsugningsanläggningen). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 577.(Friktionskraften) verkar tangentiellt i beröringsytan mellan planet och kroppen (vid lutning). Dahl o. Wallmark MatTeknHb. 206(1949). Torrskorpan har brutits sönder i block, mellan vilka stora tangentiella sprickor uppträda. SvGeogrÅb. 1950, s. 191. Tangentiell krympning, hos ved .. (dvs.) måttminskning tvärs fiberriktningen och i samma riktning som tangenten till årsringarna. TNCPubl. 60: 24(1975).
