SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2003  
TARGLA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[av lt. targeln, slita, strida, avledn. av targen (se TARGA)]
(†) riva, slita sönder (ngt). (Sv.) Targa, targla, (t.) zerfleischen. Lind (1738). Heinrich (1814).
Spoiler title
Spoiler content