TARIFFERA tar1ife4ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, -ARE (se avledn.).
Ordformer
(-rif- 1871—1888. -riff- 1855 osv.)
Etymologi
[jfr t. tarifieren, fr. tarifer (o. eng. tariff); avledn. av TARIFF]
(i fackspr.) i tariff fastställa l. uppställa pris l. värde o. d. på (ngt); i tariff inordna l. insätta l. placera (ngt); särsk. med avs. på mynt, i lag fastställa kurs l. värde; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare, om enskild omgång av sådant fastställande osv.; äv. dels abs., dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Åstrand(1855). När .. det stora Thaler- eller Gyllenmyntet af silfver i allmänhet tariferades lika med .. renska gyllen, ser man, att .. värdeförhållandet mellan silfver och guld sattes som 1:10 à 1:11. Forssell Hist. II. 2: 43(1872). Vin, tråd, tågvirke .. äro (i Sverige) något högre tariferade än i Tyskland. Dens. Stud. 2: 204(1888). Tarifferingen, d. ä. fastställandet af prisen å samfärdsanstaltens prestationer eller bestämmandet af de afgifter, som för deras begagnande skola erläggas. EkonS 1: 363(1893). Rydqvist StatsekonBetr. 219(1895; i p. pf., om tullbelopp). Bilarna tvinga S.J. att sänka frakttaxorna .. För sändningar om minst 2,5 ton föreslås enhetlig och avsevärt sänkt tariffering. UNT 13 ⁄ 3 1931, s. 1.SvYrkeslex. 2: 182(1973).
Avledn.(i fackspr.): TARIFFERARE, m.//ig. person som (yrkesmässigt) tarifferar. SvYrkeslex. 223(1964). De två är tarifferare på avdelningen företagsförsäkringar och deras uppgift är att bedöma och värdera hur höga premier som ska sättas. SvD 17 ⁄ 2 1981, s. 25.
