TAUSCHERA ta1uʃe4ra l. ta͡ω1-, v. -ade; vbalsbst. -ING.
Etymologi
[efter t. tauschieren, till ä. fr. tauchie; av ä. it. tausia, av arab. taušija, färgning, utsmyckning. — Jfr PÅFÅGEL]
(i fackspr.) inlägga metall i metall (i avsikt att dekorera); jfr INKRUSTERA 3 b β. Adler Meyer 604(1895). (En dekorationsmetod för svärd var) ”tauschering”, vilken tillgick antingen så, att trådar av guld eller silver drevos in i godset, eller att tunt bladguld hamrades in på ytan. Munthe IslamK 217(1929). (Järnets ytor) kan .. läggas in med ädla metaller s k inkrustering och tauschering. HantvSv. 287(1996). — jfr SILVER-TAUSCHERADo. SILVER-TAUSCHERING.
