SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2003  
TAVASTLÄNNING ta3vast~län2l. tav-3, m. ⁄ ⁄ (ig.); best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(-länding 18771900. -ländning 1847. -länning 1745 osv. -länninge 1834)
Etymologi
[avledn. av landskapsnamnet TAVASTLAND]
person från l. boende i Tavastland; jfr TAVAST I 1. Juslenius 94 (1745). Hvarje infödd Tavastlänninge kan man vid första ögnakastet igenkänna. — Hos dem är det yttre, och till en del det inre så äkta Finskt, att det är glädjande att se. Topelius Dagb. 1: 177 (1834).
Spoiler title
Spoiler content