[jfr mht. (t.) taverner, fr. tavernier, lat. tabernarius; till TAVERNA]
(numera bl. i skildring av ä. förh.) gästgivare (se d. o. 2), värdshusvärd. RR 4 ⁄ 2 1561. Skulle efther lagen förordnes wedh landzwägerne taverner och Giestgifware, som den wägfarande man hysa och förfordra skulle. RA II. 1: 440(1614). Ingen skall holla öpen och frij krogh och öhll selje een mijll när omkringh taverneren. RP 6: 14(1636). Varandes .. Landshöfdingarne pålagt att tillse, det goda och beskedelige krögare och tavernare uti städerne förordnas. 2RARP 16: 309(1747). Till drägg så fränt skall vinet jäsa i tavernarns kannor. Levertin II. 2: 24(1887). Borgarna (i Enköping) fingo frihet från skjutsresor och gästning av övernattande under förutsättning av att de förordnade bestämda gästgivare och tavernare. Ljung EnköpH 1: 398(1963). SAOL(1986).
