SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2003  
TEISTISK teis4tisk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. th-)
Etymologi
[jfr d. teistisk, t. theistisch, eng. theistic; till TEISM l. TEIST, sbst.1]
filos. o. teol. som avser l. kännetecknas av l. har samband med teismen. Biberg 1: 338 (c. 1820). Judendomen och kristendomen äro båda teistiska eller monoteistiska religioner, emedan de antaga en enda Gud såsom världens skapare, uppehållare och styrelseman. Fehr Und. 3 (1894). (Den tyske protestantiske teologen K. I. Nitzschs) teologi var inspirerad af Schleiermacher, men än starkare teistiskt orienterad och allt igenom själfständig. 2NF 19: 1072 (1913). — jfr POLY-TEISTISK.
Spoiler title