TEREBINT tær1ebint4 l. te1-, r. (l. f.?); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. terebinthe, eng. terebinth, fr. térébinthe; av lat. terebinthus, av gr. τερέβινϑος, ä. form τέρμινϑος, terebint, terpentin; sannol. lånord i gr. — Jfr TERPENTIN]
det i Medelhavsområdet växande trädet Pistacia terebinthus Lin., från vilket utvinns grön terpentin o. som har oljerika, ätliga frukter, terpentinträd. PoetK 1822, 1: 134. Vidare pryddes .. (Palestina) af Terebinther, ett stort, svartstammigt, evigt grönskande träd, hvars löf liknar rönnens, och hvars frukt är tvåfaldig, blekröda drufvor och bockhornslika knoppar, inuti ihåliga. Palmblad Palæst. 81 (1823). De flesta öfversättare hafva tolkat de Ebreiska namnen: Elah och Elon, med Ek; men de betyda Terebinth. Mamres lund bestod af Terebinther. Agardh o. Ljungberg III. 1: 6 (1857). Hoppet att få höra Cicero tala om dygden under pinjerna och terebinterna kring hans villa. Alving France Gåsf. 81 (1928).
-TRÄD, förr äv. -TRÄ. (terebint- 1980 osv. terebinte- 1561) Iagh vthwijdgar mina grenar såsom itt Therebinthe trää. LPetri Sir. 24: 16 (1561). Ledardjurens klockor pinglar sprött, djurens läten blandas med vindens sus i terebintträdens vida kronor. Beskow RöstJakobs 10 (1980).
B (†): TEREBINTE-TRÄD, se A.
