publicerad: 2004
TEUTON täf1tå4n l. te-, äv. tä͡u1- l. -tω4n, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -er. Anm. I pl. användes förr äv. de lat. formerna teutones o. teutoni. Teutones, (dvs.) Tyskar. Pfeiffer (1837; i bet. 2).
Ordformer
(förr äv. skrivet tev-)
Etymologi
[jfr d., nor. teuton, t. teutone, eng., fr. teuton; av lat. teutones, teutoni, pl., av kelt. teuto- (i namn); ytterst av ett germ. ord motsv. runsv. -þiuð (i Sveþiuð), isl. þioð, fht. diota, fir. túath, alla med bet.: folk; till den stam som äv. föreligger i TYDA]
1) i fråga om forntida förh., om individ tillhörande en germansk folkstam som sannolikt härstammade från det nuvarande Tyskl. l. Jyll. Götherne och Tevtonerne .. woro oöfwerwinnerlige i striden man mot man. SvLitTidn. 1819, sp. 770. (Till Gallien) kom .. en .. germansk stam, tevtonerna, från södra Östersjökusten. Grimberg VärldH 4: 50 (1930). I själva verket började de (germanska folkvandringarna) med cimbrernas och teutonernas anfall på det romerska riket 100 f. Kr. VetenskIDag 163 (1940).
2) [jfr mlat. teutones, teutonici; jfr äv. TEUTONISK] (numera mindre br.) i fråga om förh. i modern tid: person tillhörande ngt av de germanska folken, i sht om tysk; äv. skämts. l. nedsättande. Stränderna kransas numera af badande najader och tritoner, nästan samtliga teutoner, som .. leka franskt badlif. Cederström Minn. 225 (1913). (Ryssland) var nästan lika impopulärt som de hatade teutonerna. Claëson Lockhart Farväl 21 (1934). Vår .. militära sakkunskap vet mycket väl, att den allierade ledningen är underlägsen den tyska, och att dessa trupper inte ha ”fullt så god moral” som teutonerna. GHT 1945, nr 70, s. 9. Martin Beck såg tankfullt efter den blonde teutonen. Sjöwall o. Wahlöö MannRök 124 (1966).
Avledn.: TEUTONISK, förr äv. TEUTONSK, adj. (förr äv. skrivet tev-) [efter lat. teutonicus (mlat. teutonicus), poetisk synonym till germanicus, germansk]
1) till 1: som har avseende på l. tillhör l. har samband med teuton; äv.: forntysk. Ekbohrn (1904). Teutōnisk .. Mest hist. om ett forntida germanfolk. Östergren (1956).
2) (numera mindre br.) till 2: germansk l. tysk; i sht skämts. l. nedsättande. Teutonisk, (dvs.) Tysk. Pfeiffer (1837). Professorns tevtoniska skägg och glimten bakom pincenazen verkade i sanning så maskulint. Engström Äfv. 71 (1908). Det styrelsesätt som infördes (i Tyskl.), var helt och hållet militaristiskt — en teutonisk junker sattes i spetsen för var del av landet. Norlind KrigFredProbl. 6 (1915). Riksdagshuset är ett minnesmärke över det teutoniska inflytandet i Sverige under årtiondena före och årtiondet efter sekelskiftet. GHT 1935, nr 255, s. 13. Hos de anglosaxiska germanerna finner Kjellén något ologiskt regellöst och kvinnligt, hos de teutoniska de rakt motsatta egenskaperna. Björck HeidenstSek. 64 (1946). särsk. (†) om språk l. dialekt: germansk. De ord, som härstamma från de Nordiske och Tevtoniske dialecterne. Mannercrantz EngSpr. 16 (1783). Omöjligheten att i de moderna språken, särdeles i de Göthiska eller Teutoniska, (vid översättning från latin) iakttaga (positionslagen). AJourn. 1814, nr 112, s. 3. Noreen VS 1: 71 (1903).
Spoiler title
Spoiler content