TEURGI te1urgi4, r. l. f.; best. -(e)n.
Etymologi
[jfr t. theurgie, eng. theurgy, fr. théurgie; av mlat. theurgia, av gr. ϑεουργία, trolldom, svartkonst. — Jfr TEO-, TEURG, TEURGISK]
om konsten l. förmågan att gm besvärjelse l. rit o. d. åstadkomma en magisk förbindelse med en gudom l. (god) ande; särsk. om sådan konst utövad med syfte att åstadkomma en förening mellan gudomen o. en människas själ, som därigm blir odödlig; jfr DIVINATION 1, MANTIK. Theurgi, (dvs.) ett slags trollkonst, wis magie, goda andars beswärjelse. Pfeiffer (1837). Teurgi betecknar .. ofta den divination el. mantik, vid vilka man vänder sig till ett gudomligt väsen för att erhålla kunskap om fördolda och kommande ting. 2SvUppslB 29: 121 (1954). Teurgi .. är i första hand en synkretistisk frälsningslära, som syftar till själens förening med gudomen. NE 18: 200 (1995). —
