SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2004  
TIDA, v., l. TIA, v.2 -ade.
Ordformer
(tia 1682 (: vptijade)1764 (: uptiad). tida 1640 (: vptijda)1751 (: tides up))
Etymologi
[sv. dial. tia (jfr fsv. upthidhas); motsv. fvn. þíða (isl. þíða, nor. nn. tida); till den stam som äv. föreligger i TINA, v.]
(†) (bringa att) tina l. töa; anträffat bl. dels ss. förled i ssgn TIDE-VÄDER, dels ss. senare led i ssgn UPP-TIDA, dels i den särsk. förb. TIDA UPP.
Särsk. förb. (†): TIDA UPP. tina l. töa upp (ngt); anträffat bl. i pass. övergående i dep. Wi lärde .. (att) Chinesiska wintren ej är starkare, än at Isskorpan, som frys om nätterna tides up om dagen. Osbeck Resa 255 (1751, 1757).
Ssg(†): TIDE-VÄDER. [sv. dial. tiväder] töväder. J thetta åhr war .. wååren warm och wååt .. hösten tijdewäder till mårtenssmesse. Gyllenius Diar. 258 (c. 1670).
Spoiler title
Spoiler content