publicerad: 2004
TILLFÄLLELIG, adj. -are. adv. -EN.
Ordformer
(-fell- 1619–1681. -fäll- 1619–1786)
Etymologi
[jfr fsv. tilfællelikhet; jfr fvn. tilfelliligr; till TILLFÄLLE l. möjl. sidoform till TILLFÄLLIG, adj.2]
(†)
1) motsv. TILLFÄLLE 2: tillfällig (se TILLFÄLLIG, adj.2 1). Bullernæsius Lögn. 388 (1619). Genom tilfällelige händelser. AdP 1786, s. 184.
Spoiler title
Spoiler content