TILLFÄLLIGTVIS til3fäl1igt~vi2s, adv. (förr äv. särskrivet)
1) av en tillfällighet l. slump, händelsevis; jfr TILLFÄLLIG, adj.2 1. Lind (1738). Stenarna äro intet organiska Kroppar, såsom örter och djur .. utan (genereras) därigenom, att partiklarna tillfälligt vis fästa sig omkring och i hop med hvarandra. IJBiberg hos Linné Skr. 2: 15 (1750). Hans broder, som tillfälligtwis blifwit underrättad om (osv.). Ödmann MPark 82 (1800). Han (mötte) henne tillfälligtvis på en gata. Ekelöf Utflykt. 149 (1947).
2) för en kortare tid, tillfälligt (se TILLFÄLLIG, adj.2 2); förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: ibland. (Åthutningarna) varade så länge .. at de tvingade mig at nedlägga en dagelig penna för at sedan blott tilfälligt-vis få upfylla en den käraste plikt. HH XXXII. 1: 38 (1776). De foglar som .. endast tillfälligtvis besöka vårt land, skola få sitt rum i ett bihang till denna bok. Ström SvFogl. 5 (1839). I byggnad, varest hotell eller pensionat finnes inrättat, må .. nattläger icke ens tillfälligtvis anordnas å vindskontor eller å eljest oinredd vind. SFS 1932, s. 290. Parkerar trafikanten längre än tillfälligtvis (osv.). Rosén Allemansr. 60 (1976).
