publicerad: 2004
TILLKOMMA til3~kom2a, v. -kommer, -kom, -kommit, -kommen (se för övr. KOMMA, v.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.). (förr äv. skrivet ss. två ord)
Etymologi
1) (†, utom i c) komma (till en plats l. till ngn), ankomma l. anlända l. infinna sig (ngnstädes); äv. bildl. Rom. 8: 38 (NT 1526). Iagh åkalladhe och migh tilkom wijshetennes ande. Vish. 7: 7 (Bib. 1541). Så att ther Suenske män vti fremmende Land eller Städer fordom tilkomme, då wore the ille kompne. G1R 14: 400 (1542). Spegel 599 (1712; bildl.). Upsyningen, som tillkommit har förgäfwes sökt stilla bulret. HH XXXII. 2: 158 (1773). Engelbrekt erbjöd sig att sitta i konungens fångtorn, till dess Jösse Eriksson hunne tillkomma. Larsson SvHFolksk. 30 (1898). — särsk.
a) i fråga om att tillträda tjänst l. ämbete o. d. RA I. 3: 5 (1593). Then nyys tilkomne Landzhöffdingen. Schroderus Liv. 622 (1626). Then wed, som på Prästebordet huggit är .. må han som tillkommer behålla. KOF II. 2: 342 (c. 1655). Cavallin Herdam. 1: 248 (1854).
b) om företeelse l. förhållande: inträffa, äga rum; äv. med personobj.: drabba, vederfaras; jfr TILLDRAGA 6, TILL-STÅ 3. Moses .. wetom wij icke huad honom tilkommet är. Apg. 7: 40 (NT 1526). Doch är nu ther tilkommit, att Ferdinandus är krönter keijsar. OxBr. 12: 386 (1619). När menniskiom är något affstulit, klaga the allena på tiuffuen .. icke tänckiandes på at Gudz straff är them således tilkommit. Baazius Upp. E 3 a (1629). The Quinnor som .. föda samt sökia Kyrckiegång, för än wixlen tilkommer, skola (osv.). Kyrkol. 5: 2 (1686). Sundén (1891).
c) (fullt br.) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som skall komma l. ske; kommande l. blivande l. framtida; jfr TILL-LÄNKA 1, TILL-TÄNKA 3 slutet. Th(et) wardh(e)r hono(m) ey förlåtit, hwarke(n) j the(n)ne eller tilko(m)mande werld. Mat. 12: 32 (NT 1526). Bådhe thet som framfarer och tilkommande är. SalWijsh. 8: 8 (öv. 1536). Spåmän .. förkunnade om tilkommande ting. Schroderus Comenius 644 (1639). De starkaste hotelser om tilkommande förföljelse. HH XXXII. 1: 13 (1774). Den ålder hvari vi lefva torde blifva en gåta för tilkommande slägter. Kellgren (SVS) 5: 134 (1787). (De) giorde då löften om tillkommande bragder. Fryxell Ber. 1: 19 (1823). Ett verk, som ej skall lemnas obegagnadt af den tillkommande häfdatecknaren. BL 1: 81 (1835). Ruin Drömsk. 88 (1951). — särsk.
α) substantiverat, i sht i uttr. ngns tillkommande, ngns blivande maka l. make (jfr TILL-TÄNKA 3 slutet), det tillkommande, livet efter detta. OxBr. 12: 269 (1641). Han läste i det tillkommande, lika så lätt som en af oss läser i tidningarna. Leopold 2: 420 (1792, 1801). Agneta Horn dansar inte med Erik Sparre .. honom som man utsett till hennes tillkommande. KvinnLittH 1: 42 (1981).
β) (†) med huvudord betecknande regelbundet återkommande tidsperiod: nästkommande l. följande. J t(ett)e tilkom(en)de aar. SthmSkotteb. 119 (1521). Thil kommendis Mickaellis anno 90. TbLödöse 149 (1589). Den nye Portugisiske Drotningen .. förwäntes widh ändan aff tilkommande Månaden åth Rotterdam. OSPT 1687, nr 24, s. 8. Jag förtror dig det Elssa, tilkommande wecka skal du hafwa bröllop. Lagerström Holberg Jean 41 (1744). Schulthess (1885). — jfr NÄST-TILLKOMMANDE.
2) [eg. specialanv. av 1] (†) komma åt l. fram till (ngt) l. nå (ngt). Wiidt Ekenes ther man lægligare med skiip och iacther tilkomma kan. G1R 2: 131 (1525). Herren .. then ther boor vthi itt liws ther ingen tilkomma kan. 1Tim. 6: 16 (Bib. 1541). At (vid belägringen) minera alt hwad man kan tillkomma. Rålamb 8: 64 (1691). Der icke Academiens Secret(erare) .. Academiens sigill uthj sitt logement förwarat att man nu strax det icke tillkomma kan. VDAkt. 1703, nr 257. Lindfors (1824).
a) (numera mindre br.) komma (ngn l. ngt) till del, tillfalla; i sht i p. pf., i uttr. vara ngn tillkommen; jfr TILL-LÄNDA 2, TILL-LÖPA 3, TILLSTUNDA 1, TILL-STÅ 3, TILL-VÄXA 1. En ffierde part j th(et) huss .. som ho(nom) til kom paa hans hustrues wegner. OPetri Tb. 32 (1524). Någre peninger, honom skole tilkomma för proviandzperseler. AOxenstierna 7: 739 (1632). Huilka pijstoler Bengt Olufson alldrig hafft fördolgdha .. och icke kunnat tänkia att dhe skulle wara illa tillkombne eller stullne. VRP 1705, s. 13. Dät tilkåmmer mig genom lått. Schultze Ordb. 2177 (c. 1755). Wendla ansåg den nämligen vara en av de ärvda saker som rätteligen borde tillkommit henne. Krusenstjerna Fatt. 2: 500 (1936); möjl. till 4 a. — särsk. (†) med subj. betecknande skrivelse l. meddelande o. d.: komma (ngn) till handa. At oss äre någre nye tiender udi thesse dager tilkompne. G1R 25: 146 (1555). Min .. Herres Breeff .. tillkom migh medh i gårs Fredags post. VDAkt. 1682, nr 132. Att Eders Faderliga Högwyrdighetz Höggunstiga befallning mig tilkommit. VDAkt. 1725, nr 353.
b) (†) lyckas få, komma över; tillägna sig, tillskansa. Alle andre godz och gårder, som han med gifftermåhl eller nogot annet lagefång tillkomme kan. G1R 25: 204 (1555). Then store summa, som eder salige fader .. orättvijsligen sigh tilkommett hade. G1R 27: 170 (1557). Så hade .. (Novgorods invånare) medh godo tilhopa bracht märckelige penninge summor, hwilka man aldrigh hade tilkommit, ther man Staden .. plundra låtit. Widekindi KrijgH 597 (1671). Så tilkommer .. (prästerskapet) ej sina tjenster genom tjensteköp. AdP 1800, 2: 1158.
a) vara (ngns) rättighet, rätteligen tillhöra (ngn); i sht om egendom l. makt o. d.; äv.: anstå l. hövas l. passa (ngn l. ngt); äv. i förb. med (pleonastiskt förstärkande) rätteligen l. med rätta o. d.; äv. närmande sig l. övergående i bet.: höra till l. samman med l. vara förknippad med (ngn l. ngt); äv.: utgöra del av l. ingå i (ngt) o. d.; förr äv.: lyda under; jfr 3 a o. TILL-BÖRA 1, TILL-STÅ 3. Alla bergzmän .. med theras .. Gårdegodz, Hyttor och allt annat hwadh them med rätta tillkommer. G1R 1: 187 (1524). Att dhe her effter icke tubba eller låcke nogre Lapper, som Sveriges crono tillkomme .. att settia sigh vidh Siösidhan. AOxenstierna 2: 358 (1619). (Bibeln innehåller) thet som itt Christeligit lefwerne tillkommer. KOF II. 2: 4 (c. 1655). Alle de förmånner ock wilkohr .. som det ämbetet egenteligen tilkommer. Schück VittA 2: 89 (i handl. fr. 1689). Makten att styra tillkommer .. odelad konungen. Järta 1: 46 (1809). Icke tillkommer det väl mig att döma dem som äro utanför? 1Kor. 5: 12 (Bib. 1917). All den högaktning en överordnad tillkommer. Lilius KinKrigsb. 119 (1928). Enen är främst av alla träd .. (men den) har inte fått den plats i poesin som tillkommer den. Lo-Johansson Förf. 13 (1957). En existensutsaga .. är helt enkelt ett påstående, att en egenskap .. tillkommer .. något föremål. Regnéll Sem. 162 (1958).
b) utgöra (ngns) uppgift l. ansvar l. plikt o. d., åligga; förr äv. med personsubj., särsk. utan obj.: vara ansvarig; jfr TILL-BÖRA 2. Han .. suarade därtill at han icke tilkomme utan hans broder Nils Ollson effter han hafuer mackt öffuer alt. GävleDomb. 207 (1637). Slöts, att Archiepiscopo tillkommer cura och inspektion häröver. Samuelsson HALärovUpps. 119 (i handl. fr. 1670). Den ifwer och werksamhet, som hwar särskilt myra i en koloni wisar i afseende på det arbete, som tillkommer henne. Holmström Ström NatLb. 4: 105 (1852). Det tillkommer stormakterna att ta fredsinitiativ. SvOrdb. (1986).
c) (†) vara avhängig av l. bero på l. ankomma; särsk. i sådana uttr. som vad oss tillkommer (jfr d), i den mån l. den utsträckning det beror på oss, i vad på oss ankommer; jfr ANKOMMA II 1, 1 a. LPetri 2Post. 50 a (1555). Hwad oss tillkommer wilia wij med Gudz hielp wårt kall med all möjelig flit och trohet effterkomma. Annerstedt UUH Bih. 1: 93 (i handl. fr. 1612). Mig bör, så långt det mig tillkommer, företräda ehvem det ock vara månde, som oskyldigt lider. Atterbom Minnest. 1: 199 (i handl. fr. 1685).
d) (†) angå l. röra l. beträffa (ngn l. ngt); särsk. i sådana uttr. som vad l. så mycket ngn l. ngt tillkommer (jfr c), vad ngn l. ngt beträffar l. anbelangar o. d.; jfr TILL-STÅ 3. Så mykit Thome tilkom, beröffuade han Christo all hans ähro jfrå. LPetri 3Post. 11 b (1555). När .. (målen vid tinget) nu .. slettne Bliffue will iach well wijdere giffue eder till keenne om alle dij sacker som eder till kommer. Rääf Ydre 1: 312 (1556). Så att .. (Jesus) aldeles är wår egin, och oss aleena geller. Och att tu äst en ibland them, som thetta tilkommer. PJGothus Luther Sät K 2 b (1593). Hwadh thet tilkommer, at hiorden skall drifwas j beet j Nordlanden, så (osv.). Bureus Påw. A 3 a (1604). Hwad Wattnet tilkommer, är wetandes, at (osv.). IErici Colerus 1: 183 (c. 1645).
5) uppstå, uppkomma, bli till; äv. dels: skapas l. åstadkommas o. d., dels om lag o. d.: stiftas; ofta i p. pf. G1R 4: 170 (1527). Han lät blåsa östanwädher .. och lät j sinne starkheet tilkomma su(n)nanwädher. Psalt. 78: 26 (öv. 1536). (Holmen) skal uti Konung Johan then tridies tid först wara tilkommen. Rudbeck D. Y. Samolad 64 (1701). Något uttryck .. tyckes vara tilkommet blott för rimets skull. Höijer 4: 485 (1798). Att en lag kan tillkomma emot Konungens vilja. Palmblad Norige 347 (1846). Språket var .. tillkommet för att dölja menniskans tankar. Strindberg NRik. 65 (1882). Utställningen, som tillkom med anledning av Nordstjärnans årsmöte. Hälsingerun. 1975, s. 135. — särsk.
a) (†) om person l. djur: komma till världen, födas; jfr TILL-FÖDA 1. Både för them, som nu her effter tillkomme kunne, såsom och för them, nu äre udhi lifve. RA I. 2: 90 (1563). Är jag då i verden endast tillkommen att bli en börda för alla, som göra mig godt? JGOxenstierna Dagb. 174 (1771). Som djuren sällan finna sin föda på den fläck, der de tillkomma såsom wexterna, måste de (osv.). Hartman Naturk. 139 (1836). PT 2 ⁄ 7 1898, s. 3.
b) om Guds rike; förr äv. med anslutning till 1 b. Ther före bediom wij ath gudz rijke skal tilkoma. OPetri 1: 70 (1526). Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike. Matt. 6: 9 (Bib. 1917; NT 1981: Låt ditt rike komma).
c) med prep.-förb. inledd med av l. genom l. med interr. hur, för att beteckna orsak l. grund l. upphov till ngt: komma sig, hända sig.; äv. med anslutning till 1 b. The scriffua wel alle om örlig och krijgh, men huru sådana tilkommet är .. warder ganska ringa omtalat. OPetri Kr. 2 (c. 1540). Szå är och ölett .. suurtt, ehure thet tilkommer eller hwad thet wållett haffwer, kunne wij icke wette. G1R 17: 455 (1545). Huru det tillkommer, att justitien så haffver legat nedre i Götheborg. RP 4: 40 (1634). Detta mitt begågne förseende är af ijdel eenfalldigheet, oförståndh och qwinligh swagheet tillkommit. VDAkt. 1680, nr 53. Som bekant, tillkom prinsens af Ponte Corvo val genom en dubbel omkastning i redan fattade beslut. 3SAH 3: 138 (1888). En serie slumpartade händelser, tillkomna på måfå. Höglund Branting 1: 8 (1928).
6) komma l. fogas l. läggas till; särsk. om person: ansluta l. sälla sig (till ngn l. ngt); äv. om substans o. d.: tillsättas; jfr TILL-ÖKA 3. Kyrkiones .. egendom, som af ålder hafwer thertill legat och hördt, eller nyligen tillkommit. KOF II. 2: 250 (c. 1655). Tillkommer mer af Syran, uplöses åter Kopparen. Rinman JärnH 547 (1782). Till antalet af de framstående personer, som .. rörde sig omkring Carl XII, hade tillkommit ännu en. 2SAH 61: 356 (1884). Att den tredje strofen från slutet, hvilken saknades i den ursprungliga .. texten, i Åbo-upplagan af 1810 tillkommit. 3SAH 2: 176 (1887). Ett tillkommande deklinations-s .. i subst. och adj. Wulff SvRim 30 (1898). Bergholm Fys. 4: 96 (1957). — jfr NY-TILLKOMMANDE o. NY-, NYSS-TILLKOMMEN. — särsk.
a) med särskild tanke på förhållandet mellan ökning o. minskning av mängd l. antal; i sht i uttrycklig motsats till (o. samordnat med) avgå o. d. (Han) haffver inthet berördt i sin scriffvelsse anthen um then dell, som tilkommen ähr, eller hvadt ther fattes. G1R 26: 596 (1556). (I Medellagen) äre Attundaland och Fjädrundaland indragne .. Men i deras ställe är Wermeland och Öland tilkomit. Peringskiöld MonUpl. 26 (1710). Sammandrag öfver tillkommen och afgången materiel. SFS 1907, Bih. nr 72, s. 20. Faktum är att antalet industriarbetsplatser har minskat enormt .. i Kina, samtidigt som det tillkommit nya. DN 16 ⁄ 8 2004, s. C3.
b) om kostnad l. avgift o. d.: läggas till i efterhand l. ovanpå fastställt pris o. d.; särsk. i uttr. tillkommande skatt, skatt som (t. ex. på grund av eftertaxering) tas ut efter slutlig skatt. Auerbach (1915). SvAffärslex. (1948: Tillkommande). Philishave .. 58 kr (riktpris) oms tillkommer. Vi 1961, nr 40, s. 57 (i annons). Kostnaden för frakt tillkommer. SAOL (1986).
c) om (komplikation vid) sjukdom l. symtom o. d.: tillstöta (se d. o. 2). Slutligen tillkom en feber, som ändade hans lif. Dalin (1854). (Han) fick lägga sig på operationsbordet igen sen det tillkommit komplikationer. Expressen 5 ⁄ 3 2003, s. 10.
d) (i sht i skriftspr.) i fråga om att ytterligare omständighet l. faktum l. synpunkt o. d. tillförs l. tillfogas det i en framställning redan sagda; jfr LÄGGA, v. I 2 d γ. Weste (1807). Hos människan tillkommer en högre utvecklad hjärna som är en betingelse för tänkandet. Aspelin TankVäg. 1: 121 (1958). Förutom de ideologiska bevekelsegrunder som folkpartiet kan ha tillkommer det faktum att (osv.). DN 19 ⁄ 5 1995, s. A2.
Avledn.: TILLKOMMELSE, r. l. f. [fsv. tilkomilse]
1) (†, utom i slutet) till 1: ankomst; jfr tillkomst 1. G1R 1: 251 (1524). När fremmende sendebud komma hijt till Graffvesandh, pläge de låthe vette Rådet i Engeland om deres tillkommelsse. OxBr. 10: 223 (1617). Björkman (1889). särsk. (i sht i religiöst spr.) om Jesu ankomst, i sht om Jesu återkomst på domedagen; jfr ankomst 1 b. Mat. 24: 27 (NT 1526). Scrifften talar om tweggiahanda Christi tilkommelse. Falck Und. 208 b (1558). Kyrko-gården skal af Klockaren hållas ren för de framlednas bens skull, som sig där hvila til Christi tilkommelse til Domen. Wallquist EcclSaml. 5–8: 360 (1679). Det är en uppfyllelse av bibliska profetior och ett tecken på Jesu snara tillkommelse. DN 22 ⁄ 6 2004, s. A4.
2) (utom i religiöst spr. numera föga br.) till 5: uppkomst l. tillblivelse; särsk. i fråga om Guds l. evighetens rike; äv. om Jesu födelse; jfr tillkomst 3 (a, b). Then hemligheet om .. (Jesu) Mandom och tilkommelse. Carl IX Cat. 1604, Ff 2 a. Guds rikes tillkommelse, som här är föremål för vår bön. Fehr Und. 252 (1894). De första telegrammen om att Liège hade tagits .. kom .. som en chock och en bekräftelse på tillkommelsen av en ny verklighet. Wigforss Minn. 2: 18 (1951).
3) (†) till 6: tillskott; ökning; jfr tillkomst 4. (Sv.) Tilkommelse .. (t.) zusatz. Linc. A 5 b (1640). (Sv.) tillkommelse .. (lat.) accessio. Hamb. (1700).
Ssgr: (1 slutet) tillkommelse-dag. (numera föga br.) om dagen för Jesu återkomst, domedagen. Den store och ytterste Herrans Tilkommelse-Dagh. Austrenius Reethz 37 (1681). SAOL (1973).
Spoiler title
Spoiler content