SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2004  
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
TILL-MÄNGA, -ning. (†)
1) till II 8 b β: blanda till (ngt, särsk. dryck). Johansson HomOd. 3: 393 (1844).
2) till II 11 a α α': gm blandning tillsätta (ngt); äv. bildl.; jfr -blanda 4. Schroderus Os. III. 1: 261 (1635; bildl.). TT 1878, s. 21.
-MÄRKA, -else (Linc. H 2 a (1640)). [fsv. tilmärkia] (†)
1) till II 5, 8 b α: förse (ngt) med märke. Linc. Z 3 a (1640).
2) till II 13 b β: vara uppmärksam, ge akt; jfr märka till 2. LPetri Wijgd. A 3 b (1538). Linc. H 2 a (1640).
-MÄSKA, -ning. (†)
1) till II 8 b α: bereda mäsk av (ngt), mäska; särsk. ss. vbalsbst. -ning, äv. konkret, om mäsk. Dahlman Reddej. 156 (1743). Hos den, som icke äger rättighet att Bränwin tillwerka, må icke eller sur tillmäskning, tillredd med malt och jäst och således för Bränwinsbränning tjenlig, finnas. SPF 1816, s. 353. LAHT 1898, s. 216.
2) till II 8 b β: gm mäskning framställa (dryck); jfr mäska till 2. Tillmäska dricka, brännvin. Weste (1807). Ahlman o. Forsman (1885).
Ssg (till 1; †): tillmäsknings-kar. kar för mäskning. VetAH 31: 268 (1770). Almström KemTekn. 2: 157 (1845).
-MÄTA, -else (, 2SthmTb. 8: 168 (1590), Lind 1: 163 (1749)), -ing (, TbLödöse 222 (1590)), -ning (numera bl. tillf., UpplDomb. 2: 23 (1578), SAOL (1998)); -are (numera mindre br., Rydberg Myt. 2: 17 (1889)). [fsv. tilmäta]
1) (utom i slutet α numera bl. tillf.) till II 5: gm uppmätning tilldela (ngn ngt), mäta upp l. ut åt; äv. dels med refl. indir. obj.: tillägna l. tillskansa sig (ngt) (jfr slutet α), dels med det indir. obj. ersatt av prep.-förb. inledd av åt, dels (o. numera nästan bl. i p. pf.) utan indir. obj. (delvis med anslutning till II 8 b β); äv. oeg. l. bildl. (jfr slutet), särsk. med avs. på abstr. företeelse, särsk. tid; jfr mäta till o. -mäla, v.1 Thet skal wara tijn löön och tin deel som iagh tigh tilmätit haffuer. Jer. 13: 25 (Bib. 1541). Hustru Anna i Strömnäss, Beswärer sigh öffwer sine granner, att dee haffwa till mätt sigh någen Jordh. vtur hennes åker teegh. ÅngermDombRenov. 1641, fol. 56. Man låter .. tillmäta hvarje bonde ett stycke åker (att plöja). LBÄ 29–31: 112 (1799). Ps. 1819, 497: 4 (: åt). Ett bland de utmärkande kännetecknen på en outvecklad literaturkritik är, att den tillmäter recensionens omfång i proportion efter det föreliggande verkets. NordRevy 1895, s. 29. Fjällhöstens snålt tillmätta veckor. TurÅ 1954, s. 31. särsk. bildl.: tillräkna o. d. α) (fullt br.) anse l. räkna med att (ngn l. ngt) har l. uppbär (ngt, särsk. (stor) betydelse o. d.); tillskriva l. tillerkänna (ngn ngt); äv. (numera bl. mera tillf.) med refl. indir. obj. (stundom svårt att skilja från huvudmom.); förr äv. dels med direkt obj. betecknande handling o. d. som ngn anser sig ha rätt till, särsk. angivet med inf.-förb. (särsk. vid refl. indir. obj.), dels med obj. med inf. utan indir. obj.: anse (ngn l. ngt vara l. göra ngt). Och ther hans vener än fast ville tillmäte honom någon rett her till rikit, så (osv.). RA I. 1: 530 (1547). Då skole förmÿnderne .. tillmäta sigh och annamme för(bemäl)de vnderpantt. 3SthmTb. 4: 198 (1602). At folket mot Guds Ord äro dagväljare och tilmäta den ena dagen vara bättre än den andra at föra bruden med hemgiften. Wallquist EcclSaml. 5–8: 600 (1619). (Den juridiska fakulteten har tvingats) beswära sig öfwer philosophiske faculteten för det, at denne sig till mäter at underwijsa ungdomen uti jure nature et gentium. Annerstedt UUH Bih. 3: 61 (i handl. fr. 1701). Tillmäten eder ingen förtjenst framför andra folkslag. SPF 1814, s. 92. Mäster var .. benägen att tillmäta djuren på sin tomt .. betydande mått af vett och känsla. Rydberg Vap. 83 (1891). (Företaget) tillmäter inte de nya uppgifterna någon större betydelse. SDS 3 ⁄ 4 1995, s. A6. β) [eg. specialanv. av α] (†) tillvita (ngn ngt, särsk. angivet med att-sats), anklaga l. beskylla för; äv. utan indir. obj. LPetri Kr. 136 (1559). Samma dagh thil methir Jngiebor Jörenns, ath gambllee Rennhollth Fridz haff(uer) låthith effth(er):ne ordh fallith om henne. TbLödöse 120 (1589). Adt några onda menniskior haffue honom tillmättidt .. adt han skulle haffua lägradt sin tieniste pigo. ÖstraHdDomb. 110 (1605). Alla de grufliga synder han .. tillmäter Swensk regering. SvLittFT 1834, sp. 790.
2) (†) till II 12; anträffat bl. i avledn. tillmätelig.
Avledn. (†): tillmätelig, adj. till -mäta 2: tillhörig. Rääf Ydre 1: 351 (i handl. fr. 1599).
tillmätenhet, r. l. f. till -mäta 1 slutet α (i pregnant anv.): förmätenhet. Girs Edelh. F 7 b (1627). Schroderus Os. 2: 271 (1635).
(II 5) -MÄTE. [jfr -mäta] (†) tillvitelse, beskyllning. Alla misstanckar och oredelige tillmäten. RARP 1: 64 (1627). Widekindi KrijgH 168 (1671).
Spoiler title
Spoiler content