TILL-OCH-FRÅNARE til1ofrån3are2 l. til1ofrå3nare2, äv. til1okfrå3nare2, m. l. f. (ss. ig.); best. -en; pl. =.
Ordformer
(äv. till-å-frånare; äv. sammanskrivet)
Etymologi
[avledn. av uttr. till och från (se TILL II 1 b β)]
(numera bl. mera tillf.) om person som återkommande (o. ofta l. lättvindigt) förflyttar sig till o. från ort(er); särsk. om anställd som går till o. från (se TILL II 1 b β). SvD(A) 6 ⁄ 3 1931, s. 10. Hembiträde? .. Skulle den stå och sova i öppna spisen i hallen? Dom har en tillochfrånare, som kommer ett par gånger i veckan och torkar av golven. Zetterström SannMOrd 213(1933). (Hemtjänsten) klarar inte ”till-å-frånarna”, de som ringer och vill tjänstgöra ett par timmar då och då eller en eller annan helg. GbgP 17 ⁄ 4 1984, s. 7.
