TILLNÄGELSE, r. l. f.; anträffat bl. i pl. -er.
Etymologi
[jfr ä. d. tilnegelse, böjelse, benägenhet; ssg av TILL o. ett vbalsbst. till NEGA, efter mlt. tōnēginge l. t. zuneigung, vbalsbst. till tōnēgen resp. zuneigen, luta åt, ha lust till, ssg av tō resp. zu, till (se TAPTO), o. nēgen, neigen resp. neigen, luta, vara böjd (se NEGA)]
