publicerad: 2004
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
TILL-PASSA, -ning.
1) till II 8 b α: bringa (ngt) i lämpligt l. passande skick (i förhållande till ngt annat); anpassa (särsk. (i sht i ä. biologiskt fackspr.) i fråga om arts anpassning till miljö o. d., särsk. refl. l. i p. pf. l. ss. vbalsbst. -ning); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare; särsk. med bestämning inledd av prep., särsk. efter l. för l. till; äv. abs.; jfr -foga, v. 4. Kiellberg KonstnHandtv. Skrädd. 15 (1753; abs.). Men öfver det andra momentet, .. tillpassning efter betingelserna, tiger .. (evolutionstankens analogi): i dunklet bildas väl ej ögat genom tillpassning till det obekanta ljuset. SvTidskr. 1871, s. 519. (Brunanden) har stor förmåga att tillpassa sig efter de lefnadsförhållanden, hvari den kommer. BihVetAH IV. 28: nr 6, s. 45 (1902). Pungmyrsloken .. vars tunga är .. tillpassad för fångande av myror. Rosén Djurgeogr. 25 (1914). Målet skulle .. vara att påvisa sambandet mellan djurens byggnad och den omgivning i vilken de leva samt de tillpassningar, som uppträda i den förra, då den senare förändras. FoFl. 1937, s. 136. (Rustningen var) tillpassad så att bröstplåten och kappan inte var för stora. Strömholm Fält. 161 (1977). jfr färg-tillpassning.
2) (†) till II 9, särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv., om passande (se passa, v.1 III). Weste (1807). ReglKortsp. 1: 26 (1809). —
(II 8 b α) -PLANTA. (†) bringa (ngt) att (till)växa; särsk. bildl. (Skolmästaren bör examineras i akademien) så framt att Academien, som aff Scholerne böör tillplantas, icke sampteligen skall förfalla. Annerstedt UUH Bih. 1: 22 (i handl. fr. 1593). —
(II 8 b α) -PLATTA, -ning; -are (se avledn.). platta till (ngt); äv. (ngt vard.) bildl., vanl. med avs. på person, särsk. i p. pf.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om tillplattad yta o. d.; jfr -jämna. Nordforss (1805). De skandinaviska bergens kullriga och tillplattade form. Höjer Sv. 1: 439 (1875). Färsen formas till en aflång rulle, som tillplattas från sidorna. HemKokb. 112 (1903). 2NF 20: 306 (1913; konkret). Tillplattade och förnedrade lommade de blågula grabbarna ut från Idrottsparken. GbgP 15 ⁄ 6 1989, s. 40.
Avledn.: tillplattare, r. särsk. (i fackspr.) om maskin för tillplattning (av skrot). GHT 23 ⁄ 12 1970, s. 10. —
(II 10) -PLIKTA, -else (G1R 4: 48 (1527)). [fsv. tilplikta] (†) förplikta (ngn) till (ngt); äv. med det direkta obj. ersatt av prep.-förb. inledd av (pleonastiskt) till; jfr -förplikta. Ther wij oss med thetta breff tiilplichte wiit wore æro oc cristelighe tro. G1R 1: 158 (1523). Schroderus Os. 1: 568 (1635: til). —
(II 10) -PLIKTIG, adv. -en (BtFinlH 4: 50 (1562)). (†) om person: förpliktad l. skyldig till (ngt); pliktenligt underdånig l. hörsam o. d.; äv. om sak, särsk. tjänst o. d.: som ngn är förpliktad osv. till (särsk. i hövlighetsformel i brev o. d.). Att betthala honum her Stens gæld oc skuller .. wij icke tro kunne ath wij med nogoth skæll tilplictuge ære. G1R 4: 105 (1527). Min aller nådigeste herre, min tilplictige ödmiuke hulle trotienist nath och dagh Eders Nåde altiid troligen bevissendes. G1R 23: 436 (1552). Min tilplichtige besworne edh. RA I. 4: 603 (1598). —
(II 5) -POCKA. (numera bl. tillf.) särsk. refl.: pocka sig till (ngt). G1R 15: 642 (1543). Agardh o. Ljungberg II. 2: 96 (1856). —
(II 5) -PRAKTISERA. (†) gm stämplingar l. bedrägeri l. list o. d. förskaffa (ngn, i sht sig, ngt); jfr praktisera till 2. At Brandenburg vti thet sidsta Swenska Krijget öfwerwäldet aff Preussen sigh tilpracticerade. Brask Pufendorf Hist. 369 (1680). KKD 2: 235 (1718). —
-PRESSA, -ning.
1) till II 5, refl.: gm att utsätta ngn för press av denna tillägna sig (ngt). PrestP 1828–29, 4: 49. En s. k. ”väckelsepredikant”, som .. mot några s. k. uppbyggelseskrifter tillprässade sig den beklagansvärda familjens sista styfrar. GHT 1897, nr 51 B, s. 1.
2) till II 8 b α: bringa (ngt) i pressat skick, gm pressning bearbeta. Rothof 125 (1762). Utanpå (pansar)plåtarna lägges .. ett lager tillpressad bomullsvadd. Högberg Jim 102 (1909). —
(II 7) -PROPPA, -ning. proppa till (ngt); särsk. oeg. l. bildl., särsk. i p. pf. Alla vägar var tillproppade av snö, av rusningstrafiken. Runius (SVS) 1: 42 (c. 1710). Hvarefter flaskan tillproppas och lemnas i hvila. JernkA 1846, s. 270. —
(II 8 b α) -PRYDA. (numera mindre br.) pryda (färdigt) (ngn l. ngt); äv. abs. Så woro tå quinnonar tilprydda. Est. 2: 12 (Bib. 1541). GbgP 31 ⁄ 3 1952, s. 2. —
1) (†) göra i ordning l. iståndsätta l. tillreda o. d. (ngt); äv. närmande sig bet.: utrusta (särsk. med bestämning inledd av prep. med); äv. abs. (se särsk. slutet); jfr 2 o. -laga, v. 1. Han wardher idher wisande en stoor saal breddan och tillpyntadhan. Mark. 14: 15 (NT 1526). Att han later .. tilpynte .. wåre Galleijer efter Krigzwijss med skytt Krutt Lodh. HFinlH 8: 172 (1554). I medler tijdh lät hon tilpynta et ståtelighit Gästebudh. Petreius Beskr. 2: 8 (1614). I godhe Herrar skulle först och för all ting lathe göra hela flåtan färdig och segellredha, sosom den best till örlogs kundhe tilpyntas. AOxenstierna 7: 78 (1632). Sedan åkren .. är tilpyntad, utströs säden af qwinno och man. NorrlArbL 40 (1764). Forssell Hist. 1: 50 (1869; om ä. förh.). särsk. med avs. på mat l. dryck l. läkemedel: tillreda, tillaga; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om ngt tillrett. Så snartt samme öll och bröd bliffver tilpyntedt. G1R 25: 260 (1555). Szå haffue wij .. latijd wår Medicum här tilpynte någre läkedomer, emott samme siuckdom. HFinlH 8: 370 (1555). (Hon) halp koka, tilpynta, ther hon sågh hwadh mäst förnöden giordes. Lælius Jungf. E 6 b (1591). Ej må mann behöfwa här om (dvs. om såret) at binda, eller anrätta någon tilpyntning. Björner Vols. 103 (1737). Bielke PVetA 1776, s. 28.
2) (numera mindre br.) till II 8 b α: pryda l. (ut)smycka (färdigt) (ngn l. ngt); äv. med inbegrepp av överdriven utsmyckning: utspöka o. d.; i vissa ä. språkprov svårt att skilja från 1. När han kommer finner han .. (huset) sopath reent och wäl tilpyntat. Luk. 11: 25 (NT 1526; Bib. 1917: prytt). Bruden är tillpyntad det bästa Prästhustrun förmår. SmålHembygdsb. 1: 37 (1749). I ären ju värre tillpyntade än högstsalige kröningshingsten. Björlin Elsa 71 (1879). IllSvOrdb. (1964).
3) (†) till II 8 b α: behandla l. hantera (ngn l. ngt) illa l. våldsamt o. d.; tilltyga (så l. så, särsk. illa); äv. dels bildl.: tala illa om, förtala, dels närmande sig l. övergående i bet.: smutsa ned, osnygga. Wttan han sade sigh haffua föruarat pigonn, att hon icke så illa tilpintat och blodugan skulle gå till kyrkian. ÖstraHdDomb. 1: 57 (1603). D. 1. Nov. var rummet och sängen lika som förut tilpyntadt. VetAH 1790, s. 309. Jag tillpyntade så (med smädeskrifter) både öfversten och min sköna, att de blefvo ett allmänt åtlöje. Bergman VSmSkr. 6 (1816). Heidenstam Svensk. 1: 48 (1908).
Spoiler title
Spoiler content