SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2004  
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
(II 10) TILL-SKE. (†) särsk. i p. pr.: som äger rum. Hjelt Medicinalv. 1: 149 (i handl. fr. 1756).
-SKICKA, -else (se avledn.), -ning (numera mindre br., ArkliR 1561, avd. 25 (1566), ÖoL (1852)), -ung (, HH XXXIII. 1: 158 (1561)). [fsv. tilskikka] jfr skicka till.
1) (†) till II 1: skicka (ngn l. ngt) tillstädes; jfr 6 a. I the lanzändar han tilskickat war. Svart G1 19 (1561); möjl. till 3. Wij efterskrefne Sweriges Rijkes Rådh och Ständer .. som vppå thenne .. här vthi Stockholm håldne Rijksdagh .. medh fulkomligh Fulmacht, hafwe tilskickade och församblade warit. Chesnecopherus Skäl Ppp 2 a (1607). Att Commissarier åå wåra wegnar tillskickades. RARP 2: 78 (1634).
2) (numera bl. i högre stil, arkaiserande) till II 5 (jfr 3): tilldela (ngn ngt) ss. dennes öde l. lott o. d., bestämma l. ordna åt; särsk. om Gud, särsk. med avs. på prövning o. d.; äv. (delvis med anslutning till till II 8 b β (jfr 4)) utan indir. obj.; jfr 3. 1Petr. 2: 8 (NT 1526). Gudh haffuer tilskickat migh stoor sorgh. Bar. 4: 9 (Bib. 1541). Tröst har man tå, at hwad Gud tilskickar, thet kan Han lindra, och i sinom tid borttaga. Sahlstedt Hoffart. Bih. 14 (1720). Ännu tillskickade ödet dem en ny förskräckelse. Kolmodin Liv. 1: 377 (1831).
3) (numera bl. mera tillf.) till II 5 (jfr 2): skicka (ngt l. ngn) till (ngn), tillsända; förr äv. med det indir. obj. ersatt av prep.-förb. inledd av (pleonastiskt) till; jfr 1, 6 a. SalWijsh. 16: 3 (öv. 1536). Regeringen hafwe i Afftons tillskickatt honom en skriffteligh proposition. RARP 3: 121 (1640). Ålderman svarade, att han .. tillskickat henne en tysk gesäll. Löfgren TenngjH I. 3: 60 (i handl. fr. 1733). Så snart detta vårt Testamente .. (är undertecknat skall det) till alla HofRätter .. tillskickas. Gustaf III 1: 258 (1780). Han hade fått julmat sig tillskickad både ifrån prostgården och andra håll. Lagerlöf Höst 214 (1933). SAOL (1973); möjl. till 2 l. 5 a.
4) (†) till II 8 b (β): göra i ordning (ngt), ordna, färdigställa; äv. (med anslutning till till II 5 (jfr 2)) med indir. personobj. betecknande den för vilken ngt görs i ordning; jfr -laga, v. 1, -skipa 1. Att thu hwardere (hästflocken) en besynnerlig haghe tilschicket haffwer. G1R 17: 228 (1545). Doch skole borgmestare och rådh ware forplichtedhe at tilskicke någre almennelige herbärghe vdi stadhen, der som wägfarande folch bekomma kunne. PrivSvStäd. 4: 39 (1594). MeddSlöjdF 1894, s. 50 (om ä. förh.).
5) till II 8 c, refl.
a) [sannol. utvecklat ur 2] (tillf., arkaiserande) opers.: (gm högre makts bestämmande o. d.) foga sig (så l. så); jfr 3. Lindström Österhus 236 (1952).
b) (†) anpassa l. rätta sig (efter ngt). Att vij på våre sijde tencke sammeledes här någett tillschickendes oss effter tijdenn och lägenheterne. G1R 29: 3 (1559).
6) (†) till II 10.
a) utse l. förordna o. d., dels: utse osv. (ngn att göra ngt l. till ngt), dels: utse osv. (ämbetsinnehavare l. funktionär l. nämnd o. d.); i vissa språkprov svårt att skilja från 1; äv. med indir. personobj. (svårt att skilja från 3); jfr -förordna 2. Tha vare tesse godeme(n) til sskykkadha ath ssitia ffør bormestare och radme(n) och alle ænbet(es) Men. ArbogaTb. 3: 329 (1521). The syne me(n) som ho(nom) haffde warit tilskickade at the skatta skwlle th(et) huss ha(n) til panta haffde hafft. OPetri Tb. 31 (1524). Vij (har) nu tilskicket och förordnet udi vår stadh högborne furste och herre, her Johan .. till öffverste regent udi .. Findlandh. G1R 26: 322 (1556). Haff(u)e h(er) och waritt tilskickade 16 gode menn aff Stadenn som (osv.). UpplDomb. 2: 24 (1578). Borgmestere och rådh, som i staden tilskikede blifwe. PrivSvStäd. 5: 41 (1613). Christus .. är af Gudi tilskickad dertil, at han skulle låta utgå en predikan. Borg Luther 2: 665 (1753). Lundström LPGothus 1–2: 110 (1893; om ä. förh.).
b) bestämma l. ämna (ngt) att brukas (till ngt); särsk. i p. pf.: avsedd, tillämnad. (Jag har) them anammat oc tagiid med theras tiænere oc gotz .. som the tiilförende tiil Gudz tiænist skicket oc utgiffvit haffve eller hær epter giffvande oc tiilskickende varde i miit .. beskærm. G1R 1: 34 (1522). (Det) war en lång tijd dwalat / Til ena tilskickada stund. Ps. 1695, 237: 2.
Avledn. (numera föga br.): tillskickelse, r. l. f. [fsv. tilskikkelse] till -skicka 2: (högre makts) bestämmande l. styrande l. ingripande; äv. konkretare (äv.: öde, skickelse (se d. o. 4 d)). Genom Gudz tilskickelse. Linc. Gg 5 a (1640). Att det bittraste, du erfarit .. just warit Guds nådefullaste tillskickelser för din ewiga wälfärd. Rosenius Bud 35 (1858). (Jag) tänker på min resas mångahanda tillskickelser. Castrén Schildt 378 (1927). Östergren (1957; angivet ss. ”mindre vanl.”).
-SKIFTA, -ning. [fsv. tilskipta]
1) till II 5: skifta till (ngn ngt); äv. refl.: gm skifte förvärva. Tiwsterby .. hwilckit godz .. Jacob sigh tilskiptt hade medt syna hustrvs .. dotters systher .. for itt sitt kiöpe gotz ij Siggeböle. BtFinlH 3: 95 (1539). Vid bodelningen hade Eva mot Anders’ bestridande tillskiftats vissa i Anders’ giftorättsgods ingående lösören. 1NJA 1946, s. 60.
2) (†) till II 10, i pass. övergående i dep.: turas om; jfr skifta till 2 a. Kiöping Resa 18 (1667).
3) (numera bl. tillf.) till II 11 a α α', i p. pf., om byggnad i förhållande till annan byggnad: tillfogad gm skiftesverk (se d. o. 3). Foderladan .. är tillskiftad men liksom huset i övrigt knuttimrad. EtnolKällskr. 3: 37 (1946).
Spoiler title
Spoiler content