TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
(II 1) TILL-SÖKA, -an (se avledn.), -ning (se avledn.). [fsv. tilsökia] (†) söka sig tillstädes (ngnstädes (hän)) (äv. bildl., särsk. om sjukdom, närmande sig bet.: ansätta); äv. tr.: söka sig till l. uppsöka l. besöka (ngn l. ngt) (äv. dels övergående i bet.: anfalla (särsk. i avledn. tillsökan o. tillsökning), dels bildl., särsk. dels: söka sig fram till, eftersöka (särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.), dels med obj. ersatt av prep.-förb. inledd av om: (söka sig tillstädes o.) ansöka l. anhålla (om ngt)); jfr söka till. En lectio .. ther .. jemvel the clerker, som på bygdene äre, mågha tilsökia och i Gudz ord lärde varda. RA I. 1: 119 (1529). Alle the som .. tillsökia om fred. Bergv. 1: 36 (1582). När dyr tijdh, krijgh och örligh är, tilsööker thenne förfährlige siukdom mest. Berchelt PestBeg. A 8 a (1588). Altså (med en kub på) 30. (blir) tillsökte globs Diameter. 37. Rålamb 1: 32 (1690). Gillstugan, den tidens Beurs, som menige Köpmän, efter gammal vana, plägade tilsöka. SthmStCal. 1768, s. 23.
Avledn. (†): tillsökan, r. l. f. (-en) = tillsökning. Andre, som .. ther schole haffve mästt tilsöken. G1R 29: 603 (1559). Om här kommer någon tillsöken, ähr man intet wäl medh skytt försårgdh. SUFinlH 1: 154 (1601).
tillsökning, r. l. f. handling l. förhållande att söka sig tillstädes; särsk. dels med adj.-attribut som anger omfattning av sådan handling (särsk. stor), dels i uttr. hava tillsökning, dels: söka sig tillstädes, dels: bli uppsökt l. besökt (av ngn), ha tillströmning av besökare o. d.; äv. konkretare, dels: enskilt tillfälle av uppsökande, besök, dels övergående i bet.: anfall; jfr tillsökan. HSH 1: 22 (1527). The orther, ther menige mann kunne haffve tilsökning och bekomme tilköps, hvadt the behoff hade. G1R 29: 13 (1559). Jagh .. (har) stor thilsökni(n)g dagliga åff the Engelske. HH XXXIII. 1: 167 (1561). Gästningh .. stämpninger .. och många andra sådana tilsökningar till prästegården. RA II. 1: 468 (1614). Tå .. en stoor tilsökning til .. (biskopen) skedde aff Folcket til at höra Gudz Ord, förtrööt thet Affgudaprästerna. Schroderus Os. 1: 168 (1635). Fast Erich Jarl är mest nempnder wijd denna strijden, så war dock all hären i tillsökningen. Reenhielm OTryggw. 245 (1691). PedT 1904, s. 352.
