TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
(II (1,) 12) TILL-SÄLLA. (†) förena (ngn l. ngt) med (ngn l. ngt), ansluta till; äv. (o. i sht) refl.: sälla (ngn) till sig; jfr -falla 8, -foga 7, -hänga 2 b, -stöta 1. Messenius (har) alle them, som han hafwer förnummet här i Rijket wara uthaf then wilfahrande Påfwiska Lähra, sigh tillsället. ÄSvBiogr. 1–2: 62 (1617). The som aff the Arianer äre döpte wordne, skole .. medh Biskoplighe Händers Pålägning thet Catholiske Samqwemmet åter tilsällas. Schroderus Os. 1: 523 (1635). —
(II 5) -SÄNDA, -else (†, Lind 1: 1907 (1749)), -ning (numera bl. mera tillf.). [fsv. tilsända] sända (ngt (l. ngn)) till (ngn (l. ngt)); äv. oeg. l. allmännare, med avs. på ngt abstr.; förr äv. utan indir. obj.: sända; ss. vbalsbst. -ning i sht förr äv. konkretare, om enskilt fall av tillsändande; jfr -skicka 3, -styra, v.1 1. Effter H(ans) F(urstliga) N(åd)s egen skrifftelige dem tilsände information. RA II. 2: 92 (1617). Tu haar min matta siäl en ymnig tröst tilsändt. Ps. 1695, 20: 2. Fälttågens aflägsenhet gjorde alla tillsändningar svårare och kostsammare. 1SAH 3: 214 (1790, 1802). Man bör .. mottaga .. den wedermöda Gud behagar tilsända. Liljestråle Kempis 93 (1798). De burkar och provrör, som Helsingfors universitet hade tillsänt mig. Munsterhjelm NIsh. 76 (1911). —
(II 7) -SÄNKA, -ning. [fsv. tilsänkia] (†) gm försänkning av sten o. d. uppgrunda l. spärra (vattenled o. d.) (jfr sänka, v.1 1 d); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om försänkning. G1R 20: 22 (1549). Nu ålades det föröfvarne .. uppdraga sådana fördärfliga tillsänkningar. NorrlS 1–6: 173 (1899; om ä. förh.).
