TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
TILL-ÄMNA, -ing (numera föga br., Möller (1790), TT 1877, s. 5). [fsv. tilämna]
1) till II 5: ämna (ngt) åt (ngn), avse l. planera för; i ä. språkprov ofta svårt l. omöjligt att skilja från 3 i anv. med indir. obj.; jfr -tänka 3, -ärna 1. Ty honom vart tilempnat hundrade mark, när reginskapen offuerlades aff goda men. OPetri Tb. 186 (1527). Si, domar’n, som är hämden öfwerlämnad, / Har alla syndar’ nåd och lif tilämnat. SionSång. 2: 7 (1745). För att kunna bekosta de båda sönerna den uppfostran, som fadern tillämnat dem. Bäckström ClaryGift. 141 (1930).
3) till II 10: avse l. planera l. förbereda (ngt); numera nästan bl. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: tilltänkt (jfr -skicka 6 b); jfr 1 o. -tänka 3, -ärna 2. På sielfwa platzen där Klostret skulle stå och Klosterkörkan war tillämnad, (hölls) ett Riddareslag. HSH 3: 157 (c. 1675); möjl. till 2. Huru .. (lärlingarna) böra hållas til at rätteligen lära sina tilämnade Handtwärck. Carlberg SthmArchitCont. G 2 a (1740). Så snart det märkes at någon tilämnar en gagnelig anläggning .. så är man redo anten at hindra, eller at dela winsten. NorrlS 1–6: 78 (c. 1770). Anlopp, hvilkets längd rättas efter det tillämnade språngets längd och höjd. Ling Regl. 97 (1836). Om han var ett tillämnat rånoffer, varför hade då karlen i den senapsfärgade jackan velat ha mig kvar på gården. Trenter SkönJuv. 134 (1991).
