SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2005  
TIMRA tim3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, TIMMERI (se avledn.), -ING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(timbra 1541–1828 (: timbra upp). timra (-mm-) 1626 (:timringen) osv. tymbra 1549)
Etymologi
[fsv. timbra; jfr ä. d. timbær (d. tømre), fvn. timbra, nor. tømre, got. timrjan, mlt. timberen, timmeren, mnl. timmeren, mht. zimbern (t. zimmern), feng. timbran; till TIMMER, sbst.1]
utföra l. vara sysselsatt med timmerarbete, såga l. hyvla o. d. i trä l. bygga av timmer(stockar); snickra; särsk. i uttr. timra på (förr äv. uppå) ngt, betecknande att ngn är sysselsatt med att medelst timrande förfärdiga l. framställa ngt, snickra på ngt; äv. med obj.: gm timrande förfärdiga l. bygga (hus l. båt o. d.); ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: tillverkad av timmer l. gm timrande; ss. vbalsbst. -ing äv. konkret(are), om (resultatet av) timmerarbete, timmerkonstruktion (jfr a, b). Han bor i ett timrat hus. Timrade bord och bänkar. Den timrade kyrkan brann ner. 2Mos. 31: 5 (Bib. 1541). Med timringen lider dett .. långsampt, aldenstund jagh utur .. Tigenhofs gebitt moste låtta hempta timred. OxBr. 6: 3 (1626). (Han hade) stulit uthur mattsäcken för Samuel i Giötatorp, då han timbradhe i kyrkioherdhegården här i staden. VRP 1697, s. 339. Timra på skepp. 1Saml. 7: 48 (1775). Byggnaden hvilar på hörnstolpar .. ofvan hvilka reser sig en timring i två eller .. tre våningar. TurÅ 1904, s. 148. Det blev .. en timring emellanåt när en bonde skulle bygga om stugan eller ladugården. Göth Adamsbg 86 (1930). I våra dagar används timrade skärmskydd vid rastställen längs vägar och vandringsleder. Håkansson FrStockStuga 44 (1976). — jfr HOP-, IN-, KNUT-, PÅ-, SAMMAN-TIMRA o. EK-, RUND-TIMRAD samt KNUT-, SKEPPS-TIMRING m. fl. — särsk.
a) bergv. vid arbete i l. under jord (till skydd mot ras) anbringa stödjande brädbeklädnad l. timmerställning; särsk. ss. vbalsbst. -ing i konkret anv., om stödjande l. avskiljande anordning i schakt, stämpling (se STÄMPLA, v.3 slutet). (I denna) grufwa arbetas nu af Participanter, hwilka sänka sig ända need under ijngången .. och timra ikring sig, i förhoppning att .. anträffa på bottn godh malm. Cletscher RelStKopparbg 12 (1696). Uti Falu Grufva .. hann Han som knappast .. undankrypa et stort jord-ras ifrån en förmultnad timring. Rinman ÅmVetA 1766, s. 24. Timringar i schakt användas dels till beklädnad af väggarna, då dessa äro lossniga, dels för schaktets afdelning i flere rum. Wetterdal Grufbr. 182 (1878). Först uttages rummet endast en set bredt .. därefter ökas bredden .. tills trycket på timringen blir för stort för att rummet utan fara skall kunna förstoras. TT 1901, K. s. 71. Så snart den gick fram i lös .. klyft, måste stollen förbyggas med ordentliga timringar. Lindroth Gruvbrytn. 1: 87 (1955). — jfr SAX-TIMRING.
b) tekn. ss. vbalsbst. -ing i konkret anv., i fråga om (reglerings)damm l. kista (se d. o. 4 c) l. sågkvarn o. d.: (med sten fylld) underbyggnad av timmer. När man måste å grundlöse orter bygga dammar på gamla maneret med timring ock stenfyllning, så (osv.). VetAH 1742, s. 144. Timringar i watnet under Sågqwarnar göras gerna af Asp; emedan den hålles före wara det waragtigaste trädet uti watnet. Trozelius Rosensten 52 (1752). Det knakar i timringen kring stenkistorna. Engström Hemma 52 (1916). SvSkog. 834 (1928).
c) (i sht i vitter stil) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv., ofta närmande sig l. övergående i bet.: skapa l. bygga (upp) l. konstruera; äv. i p. pf. i adjektivisk anv. i bet.: grundmurad. LPetri 2Post. 115 b (1555). Ei wil naturen osz (kvinnor) förgäfwes timrat hafwa, / Til blått en ögnalust och Manfolks tid fördrif. Kolmodin QvSp. 2: 469 (1750). (K. XII) var en af de nationala hjältar .. som vi funno skurna ur samma storvirke som det, hvaraf forntiden timrade sina gudabilder. Cavallin o. Lysander 2: 63 (1855). Han timrade noveller af de gängse flosklerna, programberättelser utan lif och konst. Lundegård Prins. 137 (1889). Ända till våra dagar hafva botanisterna .. timrat på det naturliga växtsystemets byggnad. Fries 2Linné 2: 438 (1903). Det Sverige, som timrats på 1500- och 1600-talen, (kvarstod) ännu i sina grunddrag till 1809. SvFl. 1940, s. 97. Trotzigs tes är en utmaning mot en väl timrad konvention, nämligen att den sanne revolutionären är den som sätter livet på spel och helst dör ung. GbgP 26 ⁄ 10 1990, s. 4.
Särsk. förb.: TIMRA IHOP10 04. gm timrande foga ihop l. samman (ngt); äv. bildl.; jfr timra samman. Nordforss (1805). Järta 2: 372 (1824; bildl.). Blomberg Överg. 119 (1915; med avs. på bänkar). jfr hoptimra. —
TIMRA OPP, se timra upp. —
TIMRA PÅ10 4. (numera föga br.) gm timrande påbygga (ngt). Nordforss (1805). Björkman (1889). jfr påtimra. —
TIMRA SAMMAN10 32 l. 40, äv. TILLSAMMAN(S)040, äv. 032. (numera föga br.) timra ihop (ngt); äv. bildl. (jfr timra, v. c), liktydigt med: skapa. Om nogor förde tilsammans Bielkar, Stockar och stenar .. Men skickar och timbrar thet icke tilsammans, så blifwer icke något Huus theraff. Ekman Siönödzl. 200 (1680). Ja, den är verklighet, den värld, jag timrat / tillsamman under mödosamma år. Selander Stad. 15 (1926). jfr sammantimra. —
TIMRA UPP10 4, äv. OPP4. gm timrande bygga (hus l. skepp o. d.); äv. oeg. l. bildl. (jfr timra, v. c). Han Timbrade sielf up sina Huus. Rudbeck D. Ä. Atl. 3: 451 (1698). Af tänkares stora tankar / .. att deras goda vilja / kan timra en framtid opp. Hansson Nott. 10 (1885). (Under vikingatiden) timrades det rättssamhälle upp, som seklers stormar och blodregn ej kunnat störta. NSv. 1918, s. 402. jfr upptimra.
Ssgr: TIMRINGS-ARBETE~020. (numera bl. mera tillf.) arbete med att timra. Björkman (1889). SvKulturb. 7–8: 174 (1931). —
-HJÄLP. (†) hjälp med timring. Tillgång på skog och timrings hjelp .. gör, at när den ena börjar bygga, så will den andra hafwa likaleds. NorrlS 1–6: 76 (c. 1770). —
-KONST. (om ä. förh.) om konsten (se konst 1 e) att timra. I Wedbo härad .. leder en utmärkt skicklighet hos folket i timringskonsten till en vigtig biförtjenst. Forsell Stat. 197 (1844). SvKulturb. 1–2: 282 (1934). —
-TEKNIK. (numera i sht i skildring av ä. förh.) teknik vid timrande. Fatab. 1917, s. 146. Timringsteknik från vikingatiden. Arnstberg KnuttimrHus 8 (1976). —
-VERKTYG~02 l. ~20. verktyg för timring. Fatab. 1932, s. 280.
Avledn.: TIMMERI, n. [möjl. till TIMMER, sbst.1] (†) byggande av träfartyg; i ssgn SKEPPS-TIMMERI. —
TIMRARE, m. ⁄ ⁄ ig. (numera mindre br.) timmerman (se timmerman, sbst.2 1). Johansson HomIl. 15: 411 (1848). Gesällprof som murare eller timrare. Hesselman HusbyggSthm 61 (cit. fr. 1903). Sundman Skytt. 65 (1960).
Spoiler title
Spoiler content