SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2005  
TISTRA, r. l. f.; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. tistra, gnista; sannol. av ljudhärmande ursprung; jfr sv. dial. tistra, v., gnistra]
(†) gnista. (Han) tychte .. som smått rägn fallit neder i synen och ansichtet; men så hett som glödande tistror. Broman Glys. 1: 813 (c. 1740). The gnistror eller tistror, som flyga ifrån järnet, när thet smides. Lind 1: 1894 (1749).
Spoiler title
Spoiler content