[sv. dial. tistra, gnista; sannol. av ljudhärmande ursprung; jfr sv. dial. tistra, v., gnistra]
(†) gnista. (Han) tychte .. som smått rägn fallit neder i synen och ansichtet; men så hett som glödande tistror. Broman Glys. 1: 813(c. 1740). The gnistror eller tistror, som flyga ifrån järnet, när thet smides. Lind 1: 1894(1749).
SAOB
