SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2005  
TISTE, sbst.1, r. l. m.; best. -en (äv. att hänföra till tist); pl. -ar (äv. att hänföra till tist); äv. TISTEL, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -lar l. TIST, sbst.3, r. l. m. l. f.; best. -en (se ovan); pl. -er l. -ar (se ovan)
Ordformer
(tist 1858 (: jerntist). tista (-d-) 1595. tistar, pl. 1779 (: klåck-Tistar)1848. tiste 1640 (: Ooktiste)1900 (: jerntiste). tistel 1716 (:Klåcketistel)1903 (: oktistel). tisten, sg. best. 17721896 (:oktisten). tister, pl. 1760 (: järn tister))
Etymologi
[sv. dial. tist, tiste, ring l. rem för fästande av ok l. sele vid tistelstång; sannol. till samma germ. stam som föreligger i tistel, tistelstång (se TISTEL, sbst.2); formen tistel beror sannol. på anslutning till tistel, tistelstång]
(†) hank (se HANK, sbst.1 1), dels på ok: okhank, ”oktist”, ”oktistel”, dels i klocka: klockrem, ”klocktistel”. VisingsbDomb. 1595. Consistorium beslöt, at klockgjutaren .. skall anmodas besörja, det en lämpelig tiste i Jönköping förfärdigas. VDP 10 ⁄ 10 1791, § 1. 1 Ok & 2 tistar. BoupptVäxjö 1848. — jfr OK-TIST o. KLOCK-, OK-TISTEL.
Spoiler title
Spoiler content