publicerad: 2006
TOLFT tol4ft, r. l. m. l. f. (G1R 22: 82 (1551) osv.) ((†) n. NorrlS 10: 79 (1640), VDAkt. 1699, nr 498); best. -en; pl. -er (G1R 7: 455 (1531) osv.) ((†) = Teitt Klag. 125 (1556), SthmSlH 1: 93 (1567); -ar Stiernhielm Fateb. D 4 a (1643), Boding ÅngermHush. 15 (1747); -or G1R 22: 82 (1551)); förr äv. TYLFT, r. l. m. l. f.; pl. = (TbLödöse 200 (1590)) l. -ar (Stiernhielm WgL 108 (1663)) l. -er (G1R 4: 390 (1527), TbLödöse 188 (1590)); l. (i bet. 1 slutet) TOLFTE, n.; pl. -en.
Ordformer
(theltor, pl. 1551. tolft (-ff-, -v-, -(t)th) 1523 osv. tolt 1539–1656. tult (-w-, -ll-, -th, -tt) 1586–1588, 1819. tylft (-ff-) 1528, 1840. tylpt 1663. tylt (-ij-, -ll-, -th, -tt) 1527–1590. tålft (-fft) 1706–1723. tålfte 1640. tölft (-ff-, -th) 1556–1594, 1750–1754)
Etymologi
[fsv. tylft, f., tolft, f., n. (det senare ombildning av det förra); motsv. sv. dial. tyllt, m., töllt, m., fd. tylft, tylt (d. tylt, tylvt), nor. tylft, fvn. tylft; jfr flfrank. tualepti; till TOLV med ombildning av vokalen efter mönster av ordpar med ljudlagsenlig växling mellan o (av u) och omljuds-y (ss. t. ex. i lopt (se LOFT, sbst.1) o. lypta (se LYFTA, v.1))]
1) (numera föga br.) antal av tolv; ofta i förb. med prep. av; särsk. dels i koll. anv., om en av tolv enheter (föremål, företeelser, personer o. d.) bestående helhet (jfr 2), dels närmande sig l. övergående i bet. av räkneord (varvid prep. av framför det följande ordet (i regel) bortfaller); jfr DUSSIN 1. Svart G1 114 (1561). Bland mina Syskons Hoop / som mot twå tolffter swara / Jag fuller plär för äldst och ypperst räknat wara. Brobergen 53 (1698, 1708). En Tålfft af Hieltbedriffter / Haa denne Hielten giort til Lyckans Öfwerman. Ehrenadler Tel. 641 (1723). Fast wintrars siunde tolft, jag nu på ryggen lade. Kolmodin QvSp. 2: 66 (1750). En gång, när Jesus osz besökte, / Med lärjungarnas Tolft. Kolmodin QvSp. 2: 293 (1750). Tilfrisknad från en tolft bajonettstyng och krossår, inställdes han för krigsrätt. Högberg Boltz. 135 (1920). Hans tolft av kåserier håller stilen. Rig 1967, s. 22. — jfr JUL-TOLFT. — särsk. (förr) vid räkning av vissa varor (i sht timmer l. bräder l. plankor o. d.), särsk. i förb. med framförställt räkneord o. (direkt) följt av substantiviskt huvudord; äv. övergående i anv. ss. måttsord. Tolfft brædher. G1R 1: 154 (1523). Allmogen .. bönfaller .. at af roten få hugga så många tolfter Timber som Kongl. Förordningarne efter hemmantalet dem tilläggia. Stiernman Riksd. 2729 (1731; läst i orig.). (Man får för) 1 tolfft små lidor 1/2 t(unna)a (korn). NorrlS 1–6: 74 (c. 1770). Befans att håkån måson orätt giort i dätt han hogatt 4 tulter af färsk skog och lik wäll en tult och 9 kubar för möket. Rehnberg SmålBystämma 91 (i handl. fr. 1819). Tvänne kvinnor .. hvilka begynte träta sig emellan om en tolft lin. Hagström Herdam. 3: 34 (1899). Allén .. var fälld och bilad och sågad till plank och såld efter tolvt. Lindqvist Herr. 374 (1917). En tolft beräknas ha motsvarat c:a 23 kubikfot. Källström SvSkogInd. 9 (1929). jfr PLANK-TOLFT.
2) rättshist. om grupp bestående av tolv personer utsedd att biträda i rättegång; särsk. dels om grupp av edgärdsmän, dels om häradsnämnd l. bergsnämnd (jfr TOLV-MAN); förr äv. allmännare, om domstol. EnköpTb. 35 (1545). Feltis Matz i Iersöö .. för ouerchan han gjorde Malin i Soneboda .. efter xij:ns ranzakan. BtFinlH 2: 207 (1588). Alt hwad som intet uti thenne Bergsordningen infattat och förmält är .. ther om skole Befalningsmän och Tolften hwart Grufweting göra gode Ordningar. Bergv. 1: 61 (1624). Effter heela Tolfften och heela församblingen badh för hono(m) gaff Måns Håkonsson wadet effter. ÅngermDomb. 28 ⁄ 6 1642, fol. 191. Utaf det .. (domarna) nu woro 12 till tahlet. Kallas hela Rätten ännu i dag Tolften. Och hwar Domare .. Tolf-man; och .. Tings-backen, kallat Domar-högen, Tolft-backen, Tolft-högen. Rudbeck D. Ä. Atl. 3: 373 (1698). I Järvsö erbjöd sig på tinget 1601 en man att gå ed med två tolfter för att värja sig emot ett rykte, som hans hustru .. utspritt mot honom. Minnesskr1734Lag 1: 28 (1934).
3) hist. i fråga om territoriell indelning, särsk. om del av hundare (l. härad) (möjl. motsvarande by med tolv bebyggelseenheter). Lagerbring 1Hist. 1: 382 (1769). En bestämning om ”hundariskyrka” och ”tolftakyrka” i Uplandslagen, ger anledning till den förmodan, att hundare .. utgrenade sig i fjerdingar och tolfter. Reuterdahl SKH II. 1: 67 (1843). KulturhistLex. 18: 450 (1974).
Ssgr (i allm. till 1): A: TOLFT-AFTON. (tolft- 1898–1908. tolfte- 1915) (†) trettondagsafton. UpplFmT 19: 64 (1898). Nilsson FolklFest. 275 (1915). —
-KYRKA, se B. —
-TAL. (tolft- c. 1790. tolfta- 1730) (†) antal uppgående till en tolft; äv. (i sg. best.) i adverbiell anv.: tolftvis. Arnell Stadsl. 200 (1730). (Hur många tolfter bräder sågas i socknen?) Grofbladiga sågar finnas 7, som nyttjas allenast till husbehof efter nödtorften, och kan således ej upgifwas tolfttalet. SockenbeskrHäls. 154 (c. 1790). —
-VIS, adv. (tolft- 1937 osv. tolfte- 1751) (förr) i tolfter, tolft för tolft. (Läkterna) äro köpte Tolfte-wis. Linné Sk. 301 (1751). 2SvKulturb. 7–8: 334 (1937).
B: (3) TOLFTA-KYRKA. (tolft- 1951 osv. tolfta- 1839 osv.) [fsv. tolfta kirkia] hist. en tolfts kyrka, kyrka i en tolft; äv. om sockenkyrka. Det .. anförda stället ur Kyrkobalken vid Uplandslagen (visar), att emellan hundaris kyrka (hufvudhärads kyrka), och tolftakyrka ett förhållande af helhet till del äger rum. Nordström Samh. 1: 19 (1839). För Upplands vidkommande har det framhållits, att .. benämningen tolftkyrkor på sockenkyrkorna, tyder på att sockenindelningen gjorts efter den redan existerande administrativa. Carlsson o. Rosén SvH 1: 148 (1962). —
-TAL, se A.
C (†): TOLFTE-AFTON, -VIS, se A.
Spoiler title
Spoiler content