publicerad: 1953
PLANK plaŋ4k, i bet. 1 r. l. m. (Murenius AV 380 (1658: stark plank) osv.; jfr pl. nedan), äv. n. (VgFmT II. 1: 74 (c. 1670), Knöppel Barb. 62 (1916: plank, pl.); jfr best. nedan), i bet. 2 o. 3 n. (BoupptSthm 3/10 1673, osv.; jfr best. nedan) ((†) r. l. m. FinKyrkohSP 2: 163 (c. 1722; i bet. 2)); best. -en (TLev. 1911, nr 14, s. 1, osv.) resp. -et (i de äldsta ex. möjl. eg. hörande till PLANKE, 2SthmTb. 7: 188 (1586), Gyllenius Diar. 38 (c. 1660), Lind (1749: Plank, n.) osv.); pl. (jfr under PLANKA, sbst.) = (HSH 31: 9 (1663) osv.) ((†) -ar RP 6: 111 (1636; i bet. 1), FörarbSvLag 1: 397 (1691; i bet. 2), Polhem Invent. 34 (1729; i bet. 1). Anm. Pl.-formen -ar utgår möjl. både i bet. 1 o. i bet. 2 från PLANKE, som dock icke anträffats ss. beteckning för en enskild planka).
Ordformer
(förr äv. skrivet -nck)
Etymologi
[jfr lt. plank, f., mnl. planc, m., holl. plank, f., planka; i bet. 1 förkortning av l. kollektivbildning till PLANKA, sbst., i bet. 2 o. 3 sannol. utvecklat ur PLANKE]
1) planka (se PLANKA, sbst. 1); numera bl. koll. (särsk. ss. r. l. m.) l. i den neutrala pl.-formen plank: plankor. Hvadh .. till byggningen nödigt är, såsom plankar och annat slijkt. RP 6: 111 (1636). Bogårdzmuren (är) af gement plank. VgFmT II. 1: 74 (c. 1670). Plank .. (dvs.) breedt och tiockt bräde. Spegel (1712). Plank kallas alla de sågblockafskärningar, som minst hafva 2 tums tjocklek. Stål Byggn. 1: 23 (1834). Arbetarebostad af kalkreveterad plank under spåntak. PT 1898, nr 7, s. 1. Ett trettiotal grova, spåntade plank låg på vagnen. Knöppel Barb. 62 (1916). 350000 standards sågad plank. SDS 1952, nr 68, s. 12. — jfr BJÖRK-, BÄLG-, CEDER-, EK-, FURU-, GOLV-, GRAN-, HALV-, MÄRG-PLANK m. fl.
2) väggliknande (i sht förr ofta i försvarssyfte uppbyggt) stängsel av (vanl. lodrätt ställda) plankor l. bräder (i sht förr äv. kluvna l. okluvna stockar); äv. (i vissa trakter) om spjälstaket l. löpgärde o. d. Ett högt plank. Stryka plank, (röd)måla plank. (Han) lopp .. vth aff stuffwenn i bare skiorthenn och sprangh öff[we]r planckett sin wegh. 2SthmTb. 7: 188 (1586). Emellan plankarne och gärdesgårdarne uti gårdar är lijkwäl åthskilnat. FörarbSvLag 1: 397 (1691). (Det finns på prästgården) icke heller någon plank omkring gården. FinKyrkohSP 2: 163 (c. 1722). Borgarne i Lund och andra orter skulle vara fullkomligen berättigade at befästa sina Städer med plank, grafvar, murar och torn. Lagerbring 1Hist. 3: 255 (1776). Plank af löpgärdestypen. 2NF 27: 593, Pl. (1918; text till bild). — jfr BRÄD-, EK-, FURU-, HÄGNADS-, KOR-, SKYLT-, STADS-, TRÄDGÅRDS-PLANK m. fl.
3) (†) plankvägg, brädvägg. (Sv.) Planck .. (t.) Wandh. Schroderus Dict. 82 (c. 1635). Till Ett Plancks klistrande (dvs. överklistrande med papper) uti Kongl: Printzarnes Rum kiöpt 4 Böcker Concept papper. HusgKamRSthm 1751 B, s. 552. (Sv.) Planck .. (t.) eine Scheidewand. Möller (1807).
Ssgr (Anm. Av praktiska skäl behandlas här äv. ssgrna till planka, sbst., o. planka, v.; i de fall då icke särskild uppgift av annan innebörd lämnas ansluta sig de behandlade ssgrna till plank 1 l. planka, sbst. 1, l. samtidigt till bådadera): A: PLANK-BANA, r. l. f. gång- l. körbana av plankor. LBÄ 36—38: 89 (1800). Ullman FlickÄra 29 (1909). —
-BEKLÄDA; -ning. bekläda (ngt) med plankor; i sht i pass. (särsk. i p. pf.) o. ss. vbalsbst.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret: plankbeklädnad; jfr bekläda 3 b α. Hazelius Bef. 25 (1836). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-BEKLÄDNAD. särsk. konkret: beklädnad (se d. o. 3 b β) av plank. Hazelius Bef. 195 (1836). HbSkogstekn. 344 (1922). —
-BELÄGGA; -ning. (i fackspr.) = -lägga; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret. (Bron) plankbelades på 42 minuter. KrigVAH 1888, s. 142. 2UB 9: 331 (1906: plankbeläggning, konkret). Ljungquist Revolt 94 (1951). —
(jfr planka, v. II 2) -BILJETT. (vard., skämts.) bildl., symboliserande förhållandet att ngn (eg. gm att ”planka”) tar sig in ngnstädes (i en park, på en teater osv.) utan att erlägga föreskriven avgift. De som icke ville betala någon inträdesafgift (till Humlegården) togo ”plankbiljett”. Lundin (o. Strindberg) GSthm 104 (1880). Funch KBref 215 (1909). —
-BOTTEN. botten l. underlag av plank. Leret arbetades utaf 2 Oxar, som trampade det på en Plankbotten. Kalm VgBah. 113 (1746). Andersson SkånH 1: 62 (1947). —
-BREDD. en plankas bredd l. ett antal plankors genomsnittliga bredd. Bordläggningen är 33 mm. tjock med en plankbredd av c:a 125 mm. SvKryssKlÅ 1935, s. 114. —
-BRO. (gång)bro av plank. Plankbron, som förde från stranden ut till badhuset. Palm BarnBroby 7 (1893). —
-BÄDD. (i fackspr.) rustbädd av plank; jfr bädd 5 samt -rust. TByggn. 1859, s. 165. TeknVet. VoV. 2: 292 (1928). —
-BÄRARE. (plank- 1893 osv. planke- 1749) person som bär plank; särsk.: person som vid sågvärk l. brädgård har till uppgift att bära plank (o. bräder). Lind 1: 537 (1749). TurÅ 1939, s. 23. —
-GÅNG; pl. -ar. (plank- 1845 osv. planke- 1757—1841)
1) gångbro av plankor; räcka av plankor att gå på l. att skjuta skottkärror på o. d. Feilitzen Upps. 89 (1897). MeddLantbrStyr. 1927, 5: 45.
2) skeppsb.
a) rad av längsgående plankor (bräder) i ett fartygs bordläggning l. däck. KrigVAH 1845, s. 33. Nilsson Skeppsb. 158 (1932).
b) (†) om rummet för en plankgång (i bet. a). Därtil (dvs. till luftens fria spel) tjena ock öpna planke-gångar eller luft-hol i rummen på garneringen, som på somlige Fartyg äro inrättade. VetAH 1757, s. 5. KrigVAH 1830, s. 256. —
-KNUBB. koll.: virkesavfall bestående av större l. mindre plankstycken; jfr knubb 2. JernkA 1878, s. 278. PT 1913, nr 103 B, s. 3. —
-LÄGGA; -ning. (i sht i fackspr.) belägga (väg, bro, kaj, byggnadsställning, fartygsskelett m. m.) med plank; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret. Planklagda .. gator. Bremer NVerld. 2: 239 (1853). Lars .. stötte sin käpp mot plankläggningen (på bryggan). Rydberg Vap. 62 (1891). Bildmark Entrepr. 147 (1921). —
-LÄNGA, r. l. f.
-LÄNGD. en plankas längd l. ett antal plankors genomsnittliga längd; äv. konkret, om planka l. icke alltför kort stycke av en dylik. Spåntplank med planklängd 6—7 m. SvD(A) 1926, nr 33, s. 4. —
(2) -OMGÄRDAD~020, p. adj. omgärdad av plank. Plankomgärdade rosentäppor. Fogelqvist SöderkRom 93 (1924). —
(jfr 2) -PALISSAD. (i sht förr) palissad av plank. (Målningen framställer) En borg omgifven med plankpallisad. 2VittAH 21: 381 (1857). —
-PORT. [jfr port, sbst.1] port (i bet. 1) med skiva av plank; port (i bet. 3) av plank; port (i bet. 1 o. 3) i ett plank; jfr plank 1, 2, planka, sbst. 1. Genom en plankport med klinka kom han in på en rymlig, nysopad gård. Almqvist Går an 166 (1839). Falk slår på plankporten .. men ingen öppnar! Strindberg RödaR 358 (1879). (En dräng kör) med en vattenkärra in genom en plankport. Fatab. 1931, s. 107. —
-ROT. bot. hos vissa (särsk. tropiska) träd: var särskild av ett antal från stammens bas utgående stödjerötter påminnande om på kant stående plankor, brädrot. 2NF 23: 977 (1915). Sörlin Bot. 38 (1939). —
(2) -SPOLE. (i Finl., numera föga br.) ribba l. dyl. i l. till ett spjälstaket l. löpgärde l. dyl. Barnen titta med näsan ut genom (dvs. mellan) plankspolarna. Topelius Läsn. 1: 84 (1865). Dens. Vint. III. 2: 73 (1897). —
-STAKET. (mera tillf.) = plank 2. SAOL (1900). Humlegården, omgiven av ett högt, förfallet plankstaket. Wrangel FornTid. 237 (1926). —
(2) -STEKEL. zool. (individ l. art av) släktet Sapyga Latr. bland gaddsteklarna; parasiterande hos solitära bin som ha sina bostäder i maskhål i träväggar o. plank o. d. 2NF (1914). —
-STOCK. (plank- 1638—1869. planke- 1622—1756) (†) grov stock varav plank kan sågas; äv.: grov stock som tillhuggits o. d. så att den har en l. flera relativt plana ytor. Een Plankestock (belagd med en tull av) 1/8 öre. OrdnLilleTull. 1622, s. B 3 a. Antekna Gärsel, Stöör, .. Såghståckar, Plankståckar. Rålamb 13: 94 (1690). Golfvet bestod af grofva plankstockar. AntT 2: 139 (1869). —
(2) -STRYKARE. person som stryker (målar) plank; ofta (vard.) i utvidgad anv., om hantvärkare som utför (enklare) målningsarbeten l. om målare (hantvärkare l. konstnär) som saknar yrkesskicklighet. SvTyHlex. (1851). Borgherrn eger helt andra alster af min pensel; de skola visa er, att jag icke är någon plankstrykare. Cederschiöld Riehl 2: 90 (1878). Fogelqvist ResRot 149 (1926).
-STUMP. (plank- 1778 osv. planke- 1698)
1) plankstycke. Rosenfeldt Tourville 114 (1698). (Handlanden) satt uppkrupen på en plankstump tvärs över en tunna utanför disken. Koch Timmerd. 67 (1913). Moberg Utvandr. 505 (1949).
2) koll.: plankstumpar (i bet. 1); jfr splitved. 113 kubikfamnar bjelk- och plankstump. SvT 1852, nr 26, s. 3. Ett boningshus af i murbruk lagd plankstump. PT 1899, nr 220, s. 4. SvSkog. 1031 (1928). —
-STÄNGSEL. stängsel som förfärdigats av plank l. som utgör ett plank; jfr plank 1, 2, planka, sbst. 1. Utanför utställningens höga plankstängsel. Arsenius MannKläd. 181 (1902). —
-TIMMER. (mera tillf.) skogsv. timmer lämpligt l. avsett att såga plank av. HbSkogstekn. 488 (1922). —
-TJOCK. tjock som en planka; äv. hyperboliskt. Limporna äro skurna i planktjocka skivor. TurÅ 1927, s. 119. —
(jfr planka, v. II 1) -TYG. (†) om spjälstaket? Ingen kyrkegårdzmuur, uthan gärdzgård och smått planktygh, glest. VgFmT II. 1: 68 (c. 1670). —
-VIRKE. (plank- 1653 osv. planka- 1549. planke- 1548—1756)
1) koll.
a) plankor, plank; äv.: planktimmer; jfr -värk 1. Han hafuer borttagit Planckwÿrcke i skogen. EkenäsDomb. 1: 174 (1653). Ett boningshus af plankvirke under tak af plåt. PT 1895, nr 143 B, s. 2.
b) (†) om ribbor till staket o. d.?; jfr plank 2. Plancke-virke til Trägård, tilhuggit — 25 st. PH 6: 4384 (1756).
-VÄG.
2) (vard.) i uttr. betecknande ”plankning” (se planka, v. II 2); jfr plank 2. Gå hem plankvägen. Landsm. XVIII. 8: 31 (1900). —
-VÄRK, n., förr äv. -VÄRKE, n. (plank- 1555 osv. planke- 1547—1744. -värk 1547 osv. -värke 1551—c. 1730)
1) (†) koll.: plankor, plank; jfr -virke 1 a. G1R 22: 189 (1551). Därs. 25: 97 (1555). BoupptSthm 28/4 1673 (möjl. till 2).
2) (i sht i fråga om ä. förh.) = plank 2; jfr -virke 2. GripshR 1547—48. 3. Proponerade Rector om Acad. planckwärcke, att Doct. Tillandz haar det borttagit uthan någons låf, och der med sijn egen gårdh låtit inhägna. ConsAcAboP 4: 471 (1678). Han lät strax befästa Staden med Grafvar och Plankverk. Lagerbring 1Hist. 4: 475 (1783). Norrl. 7: 27 (1907). —
-ÄNDA, r. l. f., äv. -ÄNDE, r. l. m. ända av planka; ofta om avsågad dylik ända l., i utvidgad anv., om avsågat plankstycke i allm. Rålamb 10: 37 b (1691). (Turkarnas) besvärliga Trösk-Machine .. är ej annat än et par plank-ändar. Björnståhl Resa 3: 147 (1778). Martinson Kap 17 (1933).
B (†): PLANKA-VIRKE, se A.
C (†): PLANKE-BÄRARE, -GÅNG, -STOCK, -STUMP, -VIRKE, -VÄRK(E), se A.
Spoiler title
Spoiler content