SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2006  
TONAL tωna4l, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr d. tonal, t. tonal, fr. tonal; av mlat. tonalis, till tonus (se TON, sbst.2). — Jfr TONALITET]
särsk.: som har samband med l. avseende på ton(er) (se TON, sbst.2 2); särsk. (o. numera i sht) mus.: som hänför sig till l. har avseende på tonalitet (se d. o. 1). NF 5: 486 (1882). Slutligen bör antecknas, att .. (sångaren) väckte en oväntad uppmärksamhet genom varm och tonalt praktfull sång. PT 1911, nr 218 A, s. 3. Alla tonala och atonala möjligheter erbjöd den yrvakne Beethoven sina tjänster, men det som skulle bli hans musik sov i honom, vid uppvaknandet som redan färdiga besvärjelser. Söderström Linan 48 (1983). — jfr POLY-TONAL.
Spoiler title
Spoiler content