publicerad: 2006
TONA tω3na2, v.2 -ade; vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(förr äv. tohn-, toon-)
Etymologi
1) motsv. TON, sbst.2 2, om person l. musikinstrument: avge l. låta höra ton(er); förr särsk.: sjunga (äv. om fågel), äv. allmännare: yttra sig; äv. (o. numera i sht) i utvidgad anv., om sång l. musik: höras, ljuda; särsk. dels (numera föga br.) ss. vbalsbst. -ing, konkretare: ton, äv. allmännare: ljud, dels mer l. mindre bildl.; äv. med obj. (se a). Skulle ej liufliga slag mig här i konstene fela / Wore jag willig i dag långt högre tona och spela. Frese VerldslD N 1 a (1715, 1726). Alla de förnäme stackare – som, i alla tider, utan vett, Tonat öfver ämnen. Thorild (SVS) 3: 94 (1791). I skogens toppar tonar Nektergalen. Runeberg (SVS) 1: 43 (c. 1830). Orgeln tonar från kyrkan. Börjesson C12 77 (1858). Ett ljud af sällsam gråt, en toning djup och dyster. NDagar 142 (1906). (Strindbergs) äktenskapliga olyckor, ett tema, som .. aldrig skulle upphöra att tona genom hans diktning. 3SAH LIII. 2: 21 (1942). Gud är trofast! Så ljöd sången / bland Guds folk i forna dar. / Samma sång från tid förgången / tonar ännu lika klar. Ps. 1986, 30: 1. — jfr EFTER-, FÖR-, GENOM-, SAM-TONA o. HÖG-TONAD samt FULL-, ORGEL-, SILVER-TONANDE m. fl. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) med obj.; särsk. med innehållsobj.: uttrycka gm ton(er), sjunga l. spela; äv. mer l. mindre bildl.; förr äv.: yttra, förkunna. Till bergets fruar hann den dystra sången, / Som hela nejden tonade så gällt. Phosph. 1811, s. 485. Om det är sant som nu Tonas, att desze Penninge-hjelper .. endast wärkade Fabrikanternas Luxe. VexiöBl. 1816, nr 22, s. 2. Den glada göken, från lindens krona, / Sitt kända kuku på nytt hörs tona / I grönan skog. CFDahlgren 2: 17 (1837, 1847). Man skulle väl tona en sjucker ballad / om våran stad. Nilsson BalladEk. 7 (1947). Om Bach .. m. fl. hade fäst sina tonslingor på pränt i vår tid, hade de klirrat hem 812 kr i minuten var gång livs levande musiker tonat deras musik i TV-program. SvD 18 ⁄ 11 1996, s. 4.
b) språkv. i p. pr. i adjektivisk anv., om språkljud: som utgörs av en ton (alstrad av stämbanden); motsatt: tonlös. Lundell Rättstafn. 12 (1886). Tonande ljud .. äro .. dels alla vokaler (vilka äro rena toner), dels åtskilliga konsonanter. Danell SvLjudl. 7 (1911).
2) motsv. TON, sbst.2 6 a: ge l. komma (ngt) att anta (en viss) ton; särsk. dels i p. pf. i adjektivisk anv.: som har l. är framställd l. utförd i l. förlänad viss ton (ofta i motsats dels till vit l. svart, dels till klar), dels mer l. mindre bildl.; äv. utan obj. (se c, d). PT 1898, nr 170 A, s. 3. Serien Genom Turistlandet Sverige består af 134 bilder, däraf en stor del tonade eller kolorerade. TurÅ 1914, s. 392. Teckningarna böra utföras .. med ritkol .. på oglättat, helst tonat papper. SFS 1919, s. 2678. (Glasyren på 1700-talsfajansen från Rörstrand) var i regel vitaktig, men tonades ofta genom försättning med lämpliga färgämnen, så att den kunde få en dragning åt grått eller blått. Bæckström Rörstr. 46 (1930). De italienskt tonade scener Florinna erinrar sig från barndomsåren. Santesson Atterbomst. 164 (1932). Var och varannan bil är i dag utrustad med .. luftkonditionering, spoiler, tonade rutor eller lättmetallfälgar. SDS 7 ⁄ 10 1987, s. 14. — jfr RIKT-, ROSA-, RÖD-, SAMMETS-, SILVER-TONAD o. SILVER-TONANDE m. fl. — särsk.
a) behandla (fotografisk bild) i tonbad. Nyblæus Fotogr. 157 (1874). (Papperet brukar efter framkallningen) tonas, d.v.s. läggas i en lösning av ett guld- eller platinasalt, varvid motsvarande metall utfaller på silvret och gör bilden vackrare och hållbarare. Starck Kemi 137 (1931). — jfr PLATINA-TONA o. O-TONAD o. SJÄLV-TONANDE samt EFTER-, GULD-, SEPIA-, SVAVEL-TONING m. fl.
b) med avs. på hår: ge en annan (mer l. mindre varaktig) ton än den egentliga; särsk. ss. vbalsbst. -ing, konkretare, om (resultatet av) enskild omgång av sådan behandling, äv. konkret: toningsvätska. Den lilla toning som damen denna gång låtit håret undergå kom det att glänsa utan att ett grått hårstrå syntes. Martinson KärlekKr. 54 (1947). Hon tonade sitt eget hår askblont och formade det till en hövålmsfrisyr, styv av sprej. Benecke Munro JupitMån. 223 (1985). Den största skillnaden mellan toningar för hemmabruk och proffstoningar är nyanssortimentet. DN 11 ⁄ 2 1997, s. A22. — jfr SCHAMPO-TONA.
c) boktr. om tryckplåt: vid tryckning avsätta färg på icke därför avsedd del av tryckalster; särsk. ss. vbalsbst. -ing, konkretare, om på sådant sätt uppkommen defekt hos tryck. I det att plåten blir torrare, tar till sig mera färg och t. o. m. de vita partierna på trycket få en lätt färgton, plåten ”tonar”. Kroon Reprodukt. 89 (1935). Toning (dvs.) defekt hos tryck som beror på att tryckfärg häftar vid icke-tryckande delar av litografisk plåt. TNCPubl. 88: 170 (1988).
d) framträda med en viss ton, äv.: gradvis gå över i l. anta annan ton än den ursprungliga; särsk. ss. vbalsbst. -ing, konkretare, dels: nyans, färgskiftning, dels (i sht i fackspr.) i fråga om film: mjuk övergång från en bildsekvens till en annan. Rydberg Vap. 298 (1891). Rundt om klippön tonar hafvet i blått, i blågrönt, i violett och svart. OoB 1897, s. 99. Bokskogshulten däröver på fastlandet, vilka nu tonade i bruna och blåsvarta färger, skulle redan om några veckor ljusna så smått. Månsson Rättf. 1: 187 (1916). Små vassa snökorn börjar virvla i luften och ännu lite senare uppträder en blå toning. Kihlman Se 192 (1960). En regissör som föredrog klipp framför toningar. SvOrdb. (1986).
Särsk. förb. (Anm. De hit förda förb. tona av, bort, fram, ut kan i vissa fall i betydelseavseende närmast associeras med tona, v.1): TONA AV10 4. (numera mindre br.) till 2, i fråga om på avstånd betraktade naturföreteelser l. byggnader o. d.: långsamt uppgå i l. smälta samman med omgivningen l. bakgrunden, förflyktigas; äv.: nyansera l. utjämna l. dämpa färgerna hos ngt. Inre skärgården tonade af. Strindberg Hafsb. 4 (1890). Se, Kallsjöfjellen tona af med en himmel i ljusblågröna nyanser! SD(L) 1900, nr 584, s. 3. Uppstår fällning, måste man tona av med en extra påtryckning med färgbets. HantvB I. 1: 180 (1934). IllSvOrdb. (1964). jfr avtona. —
TONA BORT10 4.
1) till 1, om melodi l. sång l. röst o. d.: (långsamt) ljuda svagare, förklinga; äv. tr. Högberg Vred. 2: 329 (1906). När psalmen hade tonat bort över havet, tog kaptenen upp den lilla skyffeln ur skäppan vid sina fötter. Moberg Utvandr. 508 (1949). Man tonade bort musiken och hallåmannen meddelade att (osv.). SvHandordb. (1966).
2) till 2, dels (i vitter stil): framträda med allt oskarpare konturer l. med färger som långsamt övergår i varandra l. i bakgrundens (för att gradvis helt försvinna ur synfältet), dels (i sht i fackspr.) med obj.: förse med utsuddade konturer, göra otydlig (för att så småningom avlägsna); jfr tona ut 2. Solen stod öfver Liljeholmen och sköt hela qvastar af strålar mot öster; de .. tonade bort i ett rosenfärgadt moln, långt, långt ut i fjerran, der hafvet ligger. Strindberg RödaR 4 (1879). Det var omöjligt att se någon horisont i detta döda land som bara tonade bort i värmediset, med land och himmel i exakt samma ogenomskinliga solsvedda vita. Adlerbeth Innes Spår. 95 (1977). (Regissören V.) Sjöman slogs med filmens konventioner som tonade bort bilden när det sexuella blev mer än antydningar. DN 1 ⁄ 2 1987, s. 39. jfr borttona. —
TONA FRAM10 4.
1) till 1, med avs. på sång l. melodi o. d.: framföra i l. gm toner, låta framtona, äv. i utvidgad anv., i fråga om åsikt l. tanke o. d.; äv. intr., om ljud l. melodi (l. i utvidgad anv., om stämning l. känsla o. d): låta höra sig, (börja) ljuda. Gråt Swea Rikes Hufwud-Stad! / .. Och tohna fram ett Sorge-qwill / Som utan ända räcker till / Å alla rum och ställen. Frese VerldsD 84 (1714, 1726). Den stämning af sans och måtta liksom den fläkt af .. humor, som så uppfriskande tonade fram i ”Skipper Worse”. NordT 1883, s. 541. Han kunde ibland gripas av en längtan dit, som om en vemodig, svag melodi smugit sig in i hans väsen, ständigt färdig att tona fram. Hellström Kärlek 325 (1942). Moderaterna tonar fram ett helt annat koncept för att möta framtidens politiska utmaningar. SvD 15 ⁄ 9 1987, s. 2. jfr framtona, v.1
2) till 2: (långsamt) framträda med allt tydligare konturer l. färger; gestalta sig; äv. i mer l. mindre bildl. anv. Sokotras toppar ha tonat fram genom molnbankar. Ramberg Svarta 123 (1911). Skälet till att Reagan lyckas tona fram såsom stående ovanför det dagspolitiska grälet är att han har skaffat sig ett välförtjänt rykte som en stark ledargestalt. DN 2 ⁄ 10 1984, s. 2. jfr framtona, v.2 —
TONA IN10 4. till 1, om melodi l. musik l. ljud: börja ljuda (starkare); äv. dels tr., dels mer l. mindre bildl. Rydberg Varia 6 (1888, 1894). Lindhé Ledf. 10 (1903; bildl.). Lördagens stilla helgemålsringning, som tonar in äfven från kringliggande sockenkyrkor. Bellander Bild. 18 (1914). (Sångaren tar) gitarren, knäpper lite planlöst och tonar in hela det djupa vibratot i ”Edelweiss”. Expressen 17 ⁄ 1 1997, s. 30. —
TONA NER10 4 l. NED4. till 1, om röst l. ljud o. d.: försvagas, dämpas; äv. (o. numera i sht) tr., med obj. betecknande (gm språkhandling förmedlad) attityd l. känsla l. handling l. förhoppning o. d.: minska intensiteten hos, dämpa. Han är icke van att höra känslor tonas ned i vördnad inför det högsta tanken kan möta. Hallström LevDikt 339 (1914). Hennes röst tonade ner till en melankolisk viskning som när en begravningsentreprenör ber om förskott. Edlund Chandler Syst. 47 (1950). Den politiska oppositionen har velat tona ned bråket. GbgP 9 ⁄ 2 1994, s. 26. —
TONA UPP10 4. (numera bl. tillf.) till 1: (långsamt) börja ljuda l. låta (starkare); äv. tr., med avs. på musik l. melodi o. d.: börja spela l. sjunga (kraftigare). Forsslund Arb. 55 (1902). En film försedd med genomgående musik, som än ligger under speakerns tal, än tonas upp och ensam ackompanjerar bilden. Förberg SäljFilm 166 (1946). På väg upp mot den eleganta arenan, kryssande mellan säkerhetsstyrkorna, tonade Marseljäsen upp. GbgP 12 ⁄ 6 2002, s. 35. —
TONA UT10 4.
1) till 1: (långsamt) upphöra att tona l. ljuda, tona l. ljuda till slut (utan att avbrytas i förtid); äv. dels: (börja) ljuda, tona fram, dels (i sht mer l. mindre bildl.): utmynna l. övergå (i ngt). Knappt de förres likpsalm tonat ut, / Förrän de andres vaggsång börjat klinga. Ridderstad SDikt. 3: 391 (1843). Kyrkoherdens vagn (rullade) fram mot domkyrkan, hvarifrån fyraklämtningen just tonade ut. Fahlcrantz Kyrkoh. 166 (1907). Dikten tonar ut i missmod, sorg och armodskänslor. 3SAH 24: 265 (1912). Så tonade världskongressen ut i förvissningen, att det nya världsförbundet kommer att kunna bidraga till att förbättra lärarnas ställning. TSvLärov. 1952, s. 521.
2) till 2: framträda med allt oskarpare konturer (l. med toner som långsamt övergår i varandra l. i bakgrundens) (för att gradvis helt försvinna ur synfältet); äv. med obj.: förse med oskarpa l. utsuddade konturer; jfr tona bort 2. SvGeogrÅb. 1932, s. 52. Runt ögonen målas eyeliner som tonas ut med ögonskugga. Expressen 24 ⁄ 7 2005, s. 34.
Ssg (till 2 a, b. Anm. Jfr ton, sbst.2 ssgr): TONINGS-VÄTSKA. vätska använd l. avsedd att användas vid toning. Toning .. sker i cementkar, vart och ett innehållande en toningsvätska av en viss färg. SvD(B) 11 ⁄ 1 1920, Bil. s. 4. NEO 3: 376 (1996; för toning av hår).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content