TONEM tωne4m, n.; best. -et; pl. =.
språkv. om i ord förekommande ton (se TON, sbst.2 3 a) l. tonhöjdsförlopp med betydelseskiljande funktion; jfr TON-ACCENT. Den engelske fonetikern Daniel Jones .. har i analogi .. (med fonem) även infört termerna kronem .. och tonem .. för respektive de betydelsebärande kvantitetsgraderna och de funktionella melodityperna. Malmberg Fonet. 162 (1949).
