TONISERA to1nise4ra l. tω-, v. -ade; vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr t. tonisieren, eng. tonicize; till nylat. tonicus (se TONISK). — Jfr ATONI]
(i fackspr.) om läkemedel l. behandling: ha stärkande verkan; förr äv. om kroppsorgan l. muskel: spännas, styvna; särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. BL 19: 214 (c. 1840). Ej heller förnekar jag den toniserande och många gånger sömngivande effekten av t. ex. ljusbehandling. SvLäkT 1935, s. 38.
SAOB
