publicerad: 2006
TORFTIG tor3ftig2, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(torfftoger 1553. torftig (-å-, -ff-, -vt-, -gh) 1541 osv. torftug (-ff-, -gh) 1526 (: torfftugheet)–1562. törftig (-ff-, -gh) 1526 (: weddhertröfftighe, pl.; sannol. fel för -törfftighe)–c. 1654)
Etymologi
[fsv. thorftogher, thörftugher, motsv. fvn. þurftigr, þurftugr, þyrftugr, fsax. thurftig, t. dürftig; avledn. av TORFT]
1) i fråga om behov l. otillräcklighet.
a) (†) som är i behov av ngt; särsk. i uttr. vara torftig (äv. till l. efter) ngt, vara i behov av ngt; jfr NÖDTORFTIG 1. UpplDomb. 5: 24 (1553). Så att man alltid skulle wara torftigh theres vnderrättelse, som fremmende Språåk förståå. HSH 14: 217 (1626). Domkyrkian är myckit tårfftig till reparation. VRP 1655, s. 922. J medler tidh tog iag emot 8. skepp med rätta målet, efter iag i hastigheet war torftig, och hade ingen spannemål hema i gården. VDP 1676, s. 277. Alla människor äro lögnaktige. Derföre måste .. (Kristus) straffa dem alla .. och förkasta deras wäsende, på det de allesamman måtte warda tårftige och törstige efter hans nåd. Borg Luther 1: 218 (1753). — jfr MÅNG-, SAK-, SMÅ-TORFTIG.
b) (numera mindre br.) som är i behov av (ekonomisk) hjälp, fattig, behövande; jfr c, BETORFTIG. SalOrdspr. 22: 22 (öv. 1536). Thenna Saliga Frw haffuer aldrigh låtit någon torfftigh Menniskia gå tröstlösz och hielpelösz ifrå sigh. Rothovius BBielke F 2 a (1624). Slötz att stipendiarii som torftige äre skola stipendia nu innan midsommaren uthbekomma. UUKonsP 6: 129 (1662). Emellan 3 till 400 torftige få här i .. (Leksand) understöd af samlingar wid Bröllop och andra tillfällen. Hülphers Dal. 120 (1762). Skärgårdens merendels torftiga inbyggare. Femårsber. 1822, SthmL s. 25. På grund af den fara, som hotade .. (Blekinges) torftiga byggder, anslog riksdagen en summa af 10.000 kr. Tullgren Skadeins. 62 (1906). Cannelin (1939).
c) om ekonomiska omständigheter l. levnadsvillkor l. bostad l. kläder o. d.: som vittnar om l. kännetecknas av behov l. fattigdom o. d., knapp l. påver; mager. Pojken var torftigt klädd. Frukosten som serverades var en aning torftig. Han hyrde det torftigt möblerade rummet. Rig 1945, s. 48 (1720). Kongl. Maj:t .. (prövar) skäligt, thet böra Krigs-Befälets Enkor .. när the i torftigt tilstånd blifwa efterlemnade, wara frie för .. Caracters afgifter. PH 5: 3322 (1752; rättat efter orig.). (Ålderdomen tycks) frånstötande antingen den myser af en .. torftig förnöjsamhet .. eller den knarrar småaktigt. Wägner Norrt. 34 (1908). Att gumman var tät visste hennes bekanta. Själv dolde hon det under en omodern, torftig dräkt. Carlsson 4711 40 (1921). Det är nog inte många prästbarn i vårt land, som blivit så .. torftigt uppfostrade som vi. Maten var enklaste husmanskost. MinnGPrästh. 1: 162 (1924). I sin koffert hade hon haft med sig några schalar och kuddar och småsaker, som lyste upp det torftiga bohaget. Krusenstjerna Pahlen 2: 158 (1930). Jag skulle gärna tjäna mig uppehället med mina händer, ty att jag kan leva torftigt för min egen ensamma person, det skulle jag nog giva dig prov på. Erkelius SåsomEld 278 (1989).
d) om växtlighet o. d.: mager l. sparsam l. påver. Svalorna visslade högt och myggen dansade kring pionerna i den lilla torftiga planteringen utanför stugan. Asplund Stud. 45 (1912). På våren, när betet ännu är torftigt i hagarna, släppes boskapen på det saftiga ängsfodret. SvNat. 1934, s. 100. Tillsammans med den abnormt korta vegetationsperioden .. (m. m.) borde uppfrysningen .. förslå som förklaring till att växtligheten är så torftig i det högalpina bältet. Selander LevLandsk. 73 (1955).
e) i fråga om omfång l. kvalitet o. d.: dåligt utrustad l. försedd; (alltför) obetydlig l. ringa l. skral; knapphändig; äv.: andefattig; särsk. om (ngns) språk: dåligt utvecklat. Hans kunskaper i ämnet var synnerligen torftiga. Ett så stelt och torftigt språk (som svenskan) var naturligtvis föga skickligt att uttrycka alla de .. begrepp, som Christendomen införde i Norden. Broocman SvSpr. 81 (1810). I wåra närwarande torftiga tider. UrKorrCronholm 45 (1835). Efter afslutad, torftig skoltid. 2SAH 30: 225 (1857). (Orsaken till att) kröningshandskarna inte nämnas i vårt land .. kan .. vara det torftiga källmaterialet. Rig 1953, s. 79. (Skådespelet) är gnistrande kvickt, varmhjärtat och klokt och på alla händer väl spelat. Men som teater och skådespel är det naturligtvis rätt torftigt. BonnierLM 1954, s. 76. Det skulle helt naturligt bli alltför torftigt att studera en stads utveckling enbart i befolkningssiffrornas successiva förändringar. Ymer 1955, s. 270. Efter att ha läst ett hundratal noveller skrivna av tonåringar tycker .. (författaren) det är förvånande med debatten om ungdomars fattiga och torftiga språk. DN 22 ⁄ 2 1986, s. 15.
2) (†) behövlig, erforderlig, nödvändig; äv.: gagnelig, tjänlig; jfr NÖDTORFTIG 2, TARVLIG 1, TORFTELIG, TORVELIG. Brahe Kr. 37 (c. 1585). Nu ähr icke allenest rijkett således på alle torfftige saaker nödhstältt, uthan ähr och mästedeles ödhe och förderfvett. AOxenstierna 2: 44 (1612). Min hustru sender jag nu aff åth Sverige; Gudh giffve henne en torfftig vederlek och godh resa. AOxenstierna 6: 431 (1631). (Sedan) måste alla Odelqwarnar af äganderne medh torfftige dammar och byggningar .. göras goda och färdige. RARP 4: 618 (1651). Wiszeliga förmår .. (Gud) gifwa mig och the mina hwad Han ser mig torfftigt och nyttigt är, af thet myckla som skapat är. Swedberg Cat. 179 (1709). På bemälte torp består Dragone-hållaren sin Swän-tienare torftiga sängkläder för honom allena, en lagom gryta til kokkäril, som ock sexton lasz wed årligen. PH 4: 2839 (1749; rättat efter orig.).
Avledn.: TORFTIGHET, r. l. f. förhållandet l. tillståndet att vara torftig.
1) (†) till 1 a: behov. Ath idhar ympnogheet tienar theras torfftugheet j thenne dyra tijdh. 2Kor. 8: 14 (NT 1526; Bib. 1999: brist). Iagh holler thet så före, at man effter hwar och ens Orts Torfftigheet må förordna, antingen en Biskop (osv.). Schroderus Os. 1: 732 (1635). (Blexböls, Bengtstorps m. fl.) hyttors torftighet på skog. NoraskogArk. 4: 118 (1679). Han gjorde sig af mig underrättad om mina patienters tilstånd och torftighet. Ullman Frök. 38 (1780). Schulthess (1885).
2) (numera föga br.) till 1 b: fattigdom; jfr 3. At alla the som .. vthan nöd och torftighet, vpfödas .. större modh hafwa. Gustaf II Adolf 37 (c. 1620). Wid stipendiers utdelande kan wäl qwickhet komma i öfwerwägande, men så blifwer wäl torfftigheten en af de mäst drifwande orsaker, så at äfwen en mindre qwik, men torfftig måste föredragas en lärdare och förmögnare. Lagerbring Skr. 86 (1754). En välgörande millionär störtad i torftighet genom ett skeppsbrott. 2SAH 2: 314 (1802). Auerbach (1915).
3) till 1 c: (i nära anslutning till 2) knapphet l. ringa tillgång; enkelhet; förr äv.: (andlig) förnödenhet. I tro och et heligt lefwerne, funnit sin torftighet. Alnander Sal. 79 (1771). (Sexan) kunde bestå af ”en duktig sexgradig sädes-sup, beledsagad af litet skinka, inlagd gris .. och andra torftigheter”. Sylwan FyrtiotStud. 81 (i handl. fr. 1833). Flitig och arbetsam var han och van vid torftighet knotade han icke öfver de knappa tillgångarne. Allardt Byber. 2: 134 (1886). Ty det är inte torftighet utan förfining, inte armod utan rikedom som dikterar rummets karaktär. Form 1952, s. 1.
4) till 1 e, i fråga om omfång l. kvalitet: innehållslöshet l. andefattighet l. platthet. Saliga nåd .. kom till mig .. att min själ ej må försmägta af sinnets tröghet och torftighet. Carling Kempis 266 (1827). Jag blyges likväl öfver .. (visans) torftighet, när jag jemför henne med hvad som præsteras i Kbnhavn! CSäve i MolbechBrevveksl. 3: 56 (1850). Ett område har .. (i undersökningen) gjorts vidlyftigare .. ett annat har blifvit mera styfmoderligt behandladt på grund af källmaterialets torftighet. Walde Krigsb. 1: 2 (1916). Det råder en egendomlig kontrast mellan å ena sidan de lyriska och episka diktarternas blomstring under den italienska renässansen och den relativa torftighet, som kännetecknar den dramatiska litteraturen vid samma tid. Montelin VLittH 4: 40 (1933). Torftigheten och amatörmässigheten i formgivningen. Gyllensten Grott. 231 (1973).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content