SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2006  
TOSSA tos3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -ING (se d. o.).
Etymologi
[jfr sv. dial. tossa, tassa, kludda ihop, vårdslöst l. smutsigt tillreda, tussa, traska; sannol. ljudhärmande l. av ljudsymboliskt ursprung (jfr TASSA). — Jfr TOSSA, sbst.1, 3, 4, TOSSE, sbst.3, TOSSIG]
(utom i avledn. numera bl. mera tillf.) refl., fjanta l. fåna sig, toka sig; äv. i icke refl. anv.: prata strunt, ”yra”. Det var en av pensionatets små koketter, som tossade sig, antagligen i hopp om en smula kurtis. Bergman JoH 116 (1926). Vid minsta solglimt (under februari månad) börjar man tossa om våren. GbgP 15 ⁄ 2 1952, s. 12.
Avledn.: TOSSERI, n. (vard.) dumhet, tokighet. DN 3 ⁄ 3 1967, s. 17. I torsdags såg .. (tittarna) andra TV-omgången av civilminister Oskar Karlssons tosserier i maktens korridorer. Expressen 14 ⁄ 3 1990, s. 9.
Spoiler title
Spoiler content