SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2006  
TOSSEBETT, n.
Ordformer
(tossa- 1915. tosse- (-å-) 17511933. tössa- 1915)
Etymologi
[sannol. ssg av sv. dial. tosse, tusse, jätte, troll, varg o. d. (se TURS) o. BETT; delvis med anslutning till TOSSA, sbst.2]
(†) inflammation (uppfattad ss. förorsakad av bett från djur) i finger l. tå; jfr BETT 4 a α, FUL-SLAG, TORSKBETT. Bonus Henricus .. Stålt Henrick, hwars blader lades på tåszebett. Linné Sk. 112 (1751). Tössabett eller tossabett, även kallat ”onda bettet”, är en benämning på elakartade rötsår på fingrarna. FoF 1915, s. 122. Fornv. 1933, s. 140.
Spoiler title
Spoiler content