TRANS- tran1s- l. (i ssgr med huvudtrycket på senare ledens första stavelse) trans-, äv. tran3s~, ssgsförled.
Etymologi
[liksom d., t., eng., fr. trans- av lat. trans- (tra-, tran-) av lat. trans, prep., över, genom m. m.; samhörigt med kymr. tra, över, o. sanskr. tiráḥ, dets., möjl. besläktat med lat. terminus (se TERMIN). — Jfr TRADERA, TRAMONTANA, TRANSAKTION, TRANSARE, TRANSCENDERA, TRANSDUKTION, TRANSEPT, TRANSFERERA, TRANSFIGURERA, TRANSFORMERA, TRANSFUNDERA, TRANSGREDIERA, TRANSIGERA, TRANSIT, TRANSKRIBERA, TRANSLITTERERA, TRANSMITTERA, TRANSMUTERA, TRANSPARENT, adj., TRANSPIRERA, TRANSPLANTERA, TRANSPONERA, TRANSPORTERA, TRANSSUBSTANTIERA, TRANSSUDERA, TRANSUMERA, TRANSVERSAL, adj., TRANSVESTIT, TRAVERSERA, TRAVERTIN, TRAVESTERA]
ss. förled i ssgr: på andra sidan (belägen) l. från andra sidan; bortom l. över l. tvärsöver l. genom (ngt, i sht vatten l. berg l. gräns); äv. om abstrakta förh. Anm. Ssgrna med trans- är undantagsvis bildade i sv.; de flesta är lånade från andra germanska l. romanska språk efter mönster från latin. På grund av detta har ssgr med TRANS- med geografisk anknytning ofta en betydelse som utgår från (centrala) Europa.
