SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2007  
TRANSCENDENTALISM -däntalis4m, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. transzendentalismus; till TRANSCENDENTAL. — Jfr TRANSCENDENTALIST]
(i sht förr) om filosofi som ansluter till Kants lära, transcendentalfilosofi; särsk. om filosofisk rörelse uppkommen i New England under 1800-talet. Nyblæus Forskn. I. 1: 231 (1873, 1879). Channing, Parker och Emerson, ledare för den märkliga rörelsen ”transcendentalism”, som satte förnuftet l. människans inneboende gudsmedvetande öfver bibeln och förkunnade den sedliga individens frihet i tänkande och lefnad. 2NF 19: 1177 (1913). I Uppsala, där det snarast stod och vägde mellan transcendentalism i Kants tecken, uppstickande värderelativism och ren begreppsanalys. Siwertz Pagoden 39 (1954).
Spoiler title
Spoiler content