[jfr t. transzendieren; av lat. transcendere, överstiga, av trans, över, genom (se TRANS-), o. scandere, stiga, kliva (se SKANDERA). — Jfr TRANSCENDENT]
överstiga (ngt) l. överskrida gränsen för (ngt); äv. i fråga om att få ngt att övergå till ngt annat (högre) (äv. intr.: övergå); äv. i förb. med prep. till. Nyblæus Forskn. I. 1: 221(1873, 1879). Konsten vill hjälpa oss att transscendera verkligheten. PedT 1892, s. 261. Att transcendera till ännu högre former är att gå öfver och utom universum. Lamm Swedenbg 72(1915). Att människan är ett resultat av en evolution som ständigt transcenderar sig själv. Ekosofi 162(1983). Nu hade jag chansen att låta fiktion och liv blandas på ett sätt som skulle transcendera boken, ja, hela litteraturen till – något annat: Vem vet? En ny konstform. DN 16 ⁄ 3 1997, s. B1.
