TRIBULATION, r. l. f.; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng., fr. tribulation; av lat. tribulatio (-ōnis), vbalsbst. till tribulare (se TRIBULERA)]
(†) plåga, betryck; trångmål, svårighet. Danmarkz Rijketz Rådz embete .. inrättat till Sveriges tribulation, träldom och förnedringh. RARP 9: 285 (1664). Jag vet ej, hvad jag skrifver i den tribulation hvari Tidgren försätter mig, med sina ständiga: Nå, skynda dig. Kellgren (SVS) 6: 62 (1776). Alla de Tribulationer, som medfölja en falsk och Barbarisk Politique. MinnSvNH Bih. 2: 117 (1809). Du lilla Frances! som alltid målar dina tribulationer och svårigheter så att man måste ha roligt af dem. Bremer Brev 2: 95 (1841).
