publicerad: 2007
TRIBUN tribɯ4n, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(tribun 1791 osv. tribune 1778–1795)
Etymologi
[liksom t. tribüne, eng. tribune, av fr. tribune, åtm. delvis av it. tribuna, av mlat. tribuna, av lat. tribunal (se TRIBUNAL)]
upphöjd plats l. plattform l. läktare o. d.; särsk. med tanke på sådan plats osv. varifrån man dels framför (l. förevisar) ngt, podium, scen, talarstol, dels åser (l. åhör) ngt, åskådarplats, särsk. om avskild o. för högt uppsatt(a) person(er) avsedd åskådarplats, hedersläktare; jfr TRIBUNAL 2. Talaren steg upp på l. i tribunen. Den kungliga, kejserliga tribunen. GJEhrensvärd Dagb. 2: 331 (1778). Presterna predika ofta icke från predikstolen, utan från en läktare eller tribun, på hvilken de gå fram och tillbaka under mycket gestikulerande. Bremer GVerld. 2: 287 (1860). När sportvännerna under våra kapplöpningar sågo de fyllda tribunerna, den kringstående talrika menniskomassan (osv.). THästv. 1868, s. 1. Han stod på programmet och måste fram på tribunen, oaktadt han led förskräckligt af rampfeber. Palm AgitL 200 (1904). I den stora konsertsalongen .. fanns en tribun med kulisser och ridå. Paulsson SvStad 1–2: 486 (1950). Uppe på tribunen på Leninmausoleet stod president Gorbatjov och andra i landets ledning. Expressen 16 ⁄ 11 1990, s. 14. — jfr KONSERT-, TALAR-, ÅSKÅDAR-TRIBUN. — särsk.
a) (utom i ssgn TRIBUN-BÅGE numera mindre br.) i ä. kyrkobyggnad, om upphöjd plats i absid där biskopen l. det högre prästerskapet har sitt säte. SvLittFT 1837, sp. 527. En båge, som kallades tribunbågen, derföre att i den äldsta kristna tiden fanns i det halfrunda utsprånget en tribun, d.v.s. ett säte, för kyrkans främste prest. AntT XV. 2: 24 (1894). Rig 1936, s. 78.
b) i mer l. mindre bildl. anv., med tanke på framförande l. spridande l. propagerande av tankar l. åsikter o. d. LittT 1795, s. 419. Från tryckpressens vidtljudande tribun. Cygnæus 1: 315 (1853). TV är .. mer än något annat medium maktens medium, en tribun för makthavarna. DN 26 ⁄ 2 1988, s. 4. Den intellektuelle måste .. alltid stå beredd att ställa sig på offentlighetens tribun. DN 18 ⁄ 4 1995, s. B2. — jfr TALAR-TRIBUN.
Ssgr: (a) TRIBUN-BÅGE. konstvet. o. byggn. i ä. kyrkobyggnad, om båge (se båge, sbst.1 3) som avskiljer kor o. absid. Frey 1850, s. 497. Bågen i absiden kallades tribunbåge efter biskopsstolen, som var uppställd vid absidmuren. Stenberg KyrkSkrud 11 (1950). —
-HINDER. särsk. (†) i fråga om hästsport: hinder (se d. o. 3 b) som är placerat framför åskådarläktare(n). NordRevy 1895, s. 278. SD(L) 31 ⁄ 5 1904, s. 5. —
-PLATS särsk. (†) vid kapplöpningsbana l. idrottsarena o. d., om exklusiv åskådarplats, hedersläktare; jfr sadel-plats. På större banor .. finnes en ännu förnämare plats .. där stora tribunen är belägen .. Denna plats benämnes tribunplats och är banans dyraste plats. SDS 5 ⁄ 5 1927, s. 6.
Spoiler title
Spoiler content