[jfr t. triplizität, eng. triplicity, fr. triplicité; av senlat. triplicitas, trefald, trefaldig natur, till triplex (se TRIPLICERA)]
(†) i ä. fackspr.: trefald. Tegnér FilosEstetSkr. 224(c. 1809). I alla tripliciteter betragtas alltid två potenser, som motsatta extremer, och en såsom medlare. Ehrenheim Phys. 1: 282(1822). Det absoluta innehåller .. ändligheten eller relativiteten uti sig, och tripliciteten utgör grundformen för alt system. Nyblæus Forskn. I. 2: 462(1875).
